Nacka riskerar att bli ett u-land

Utvecklingens vägar äro outgrundliga. De löper ibland omärkligt, bitvis osynligt men över tid är dess verkningar allt igenom påtagliga, konkreta och omöjliga att vända blicken ifrån. Detta gäller i synnerhet ett sådant område som internet och bredband. Och framför allt tillgången till den. Infrastrukturminister Åsa Torstensson har i dagarna understrukit hur viktigt tillgången till internet och framför allt bredband är: "Mycket av framtidens tillväxt kommer att ske tack vare nätet. IT har bidragit till 40 procent av tillväxten i Europa mellan 1995 och 2004... " De bitvis osynliga bredbandskablarna är de vägar längs med vilka framtidens utveckling kommer att löpa.

Därför är frågan om bredband viktig. Så viktig är den att regeringen idag gått ut med en ny strategi för bredband. I den slår infrastrukturminister Torstensson fast "att 90 procent av hushållen och företagen ha tillgång 100 Mbit/s bredband senast 2020". Regeringens roll för att öppna för en gynnsam utveckling slås även den fast: "Regeringens huvudsakliga uppgift är att skapa goda förutsättningar för marknaden, formulera politiska mål och undanröja hinder för utvecklingen. Bland annat genom att verka för att det finns en relevant reglering som ger alla aktörer en möjlighet att agera på lika villkor." Regeringen ska i korthet hålla vägarna för utveckling öppna.

Tyvärr så håller man på att gå i motsatt riktning i Nacka kommun. Dörren till utvecklingens vägar stängs om inte igen, så förses dem med en ordentlig tullstation, ett antal vägbulor och rejäla barrikader. Ett förslag finns att Telia ska få bygga ut fibernät i Nacka. Stadsledningskontoret anser i en skrivelse till kommunstyrelsen att det är en bra idé och inte konkurrenshämmande. Men som Robert Kjellberg, vd för Opennet International, poängterar: Inget är mer fel.

"Konkurrensen fungerar inte trots att lagkraven funnits i ett antal år. Telias konkurrenter lämnar in anmälan på anmälan när Telia på olika sätt skaffat sig fördelar av sin infrastruktur mot konkurrenterna som egentligen skulle åka på samma villkor. Orsaken är att Telia inte tjänar på att underlätta för sina konkurrenter, andra operatörer, som verkar på nätet. Konsekvensen blir inlåsningseffekter för hushållen, höga startavgifter och långa bindningstider, vilket minskar kundernas möjlighet att byta tjänster."

Konsekverna när det gäller utvecklingen över tid blir betydande om Nacka kommun agerar fel. Medan resten av Sverige kommer att dra nytta av de välgörande effekter som en gynnsam och neutral tillgång till bredband för med sig, så kommer det i Nacka över tid bli allt mer uppenbart vad begränsad och förhindrad tillgång till bredband kommer att betyda. Nacka riskerar att bli ett (u)-land i (i)nternetsammanhang, men på sikt även i alla andra sammanhang av vikt. Nacka har allt att vinna på att debatten om bredband förs högt upp på agendan och frågan görs synlig. Nacka bör se till att hålla dörren till utveckling öppen. Agera med oss att så blir fallet.

Kvotering?

I morse hörde jag att Norges modell att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser varit lyckat. Sveriges regering har hittills inte velat lagstifta om kvotering som man har gjort i Norge och kommer nog inte att göra det heller. I Sverige tillämpas kvotering på högskolan vilket nyligen har uppmärksammats i och med att några tjejer har protesterat mot att de inte har antagits på Veterinärhögskolan trots att de har högre betyg än grabbarna som har antagits.

Visst vore det underbart om alla fick chansen oavsett kön, hudfärg, ålder mm men jag kan bara konstatera att det inte är så överallt. Det är otroligt sorgligt att kvotering krävs för att få till den mångfald som vi så gärna vill ha inom yrken och på arbetsplatser. Kan man undvika lagstiftning är det ju allra bäst. Men det kanske är något vi tvingas till när inget annat fungerar? Jag kan inte tänka mig att företag vill ha lagstiftning om kvotering men jag kan hoppas att valberedningar som ändå utser styrelseledamöter studerar hur Norge har förbättrat företagslivet.

Garanterad att inte bli vald!!

Den sorglustiga historien om Thomas Bodström och kyrkovalet når nya höjder, när Bodström idag i Expressen på fullt allvar säger: "De garanterade mig, att jag inte skulle komma in." Saknar advokaten och tidigare justitieministern kunskap om, hur val går till nuförtiden? Väljarna, inte partiet, bestämmer. Och personkryssning kan medföra de mest oväntade (och oönskade) resultat.

...dom sista ska bli dom första.....

Ja, så kan det gå, när partier helt oseriöst sätter upp kända namn på sina valsedlar. För Thomas Bodström (S) måste det komma som en ovälkommen överraskning att just i dessa dagar bli invald i Boo församling som första namn, fastän han stod på 20:e plats. Ett liknande öde har drabbat Carl Bildt i Hedvig Eleonora församling. Framför allt två lärdomar kan man dra av detta.

- Ställ inte upp på en valsedel, om du inte är beredd att acceptera att bli invald! Allt annat innebär bristande respekt mot väljarna och säkert i förlängningen sämre valdeltagande.

- Och för Guds skull, sluta med partipolitik i kyrkan!

Istället för licensen?

Det borde vara uppenbart för alla vid det här laget att systemet med TV-licenser har spelat ut sin roll. Begrepp som TV-kanaler och TV-mottagare, ja själva begreppet television har förlorat sin betydelse i en värld som är ständigt uppkopplad.
Det finns ett enkelt svar på detta om man är en nyliberal kulturateist; lägg ner och låt marknaden sköta det hela. Men om man ändå tycker att vi ska ha en ambition att det ska finnas ett utbud av kvalitativ kultur tillgängligt för alla, och vi inser att en fungerande och livaktig demokrati är beroende av det finns kanaler som tillhandahåller detta, då måste vi se till att hitta en finansieringsform.
En enkel lösning vore ju att finasiera det hela via skatten. Fördelen skulle vara att systemet skulle bli enklare och vi skulle spara de 162,7 onödiga miljoner som Radiotjänst kostade förra året. Problemet med en sådan lösning har blivit uppenbart med den motion om att regeringen skulle granska TV:s nyhetsprogram, för att förhindra vänstervridning, som två moderata riksdagsledamöter presenterade häromdan. Hur ska vi på ett smidigt sätt kunna finansiera utbudet och samtidigt garantera ett oberoende? Det finns som sagt inget sådant som en gratis lunch!

Låt kungen granska TV-programmen!

Vad har hänt med de moderata riksdagsledamöterna? Denna normalt sansade samling av distingerade herrar har helt plötsligt börjat agera som en miljöpartikongress på syra. Har Schlingmann serverat svampomelett? Har Borg kommit över ett parti LSD och på skoj hällt det i kaffebryggarn? Nej, den prosaiska sanningen är väl att det efter det senaste valet kom in mängder med nya moderata ledamöter, som nu inser att det enda sättet att undvika A-kassa är att synas och helst synas ordentligt.

För några dagar sedan hade vi Annicka Engblom som tyckte att kungen skulle utse statminister, och nu vill två andra att regeringen fortlöpande ska granska SVT:s nyhetsprogram. De misstänker nämligen att det där görs socialdemokratisk propaganda, eller så har åtminstone inte de själva fått vara med en enda gång.

Varför inte slå ihop dessa motioner och låta hovet granska TV-programmen? Kanske inte främst nyhetsprogrammen, det är ändå inte själ under 60 som tittar på dem. Istället borde hovet kunna förhandscensurera underhållningsprogrammen, och inte minst barnprogrammen. Är det verkligen konstruktivt att man skämtar om hans majestäts språkliga egenheter och dåliga geografikunskaper, drottningens misslyckade SFI-karriär, kungabarnens talanger inom foto och andra områden eller prinsessan Lillians ålder? Och är det inte högst sannolikt att Birgitta Ohlsson sett kejsarens nya kläder och annan vänsterpropaganda hundratals gånger under sin uppväxt?

Nej, framför lite sund censur och inte fullt så roliga skämt!

Se SvD, SvD1, DN

För Sverige i Forntiden

Det här inlägget kommer, trots rubriken, inte handla om den moderata riksdagsledamot som vill att kungen ska utse statsminister. Det är givetvis något att skratta åt, men eftersom hennes motion inte kommer att få stöd i riksdagen, och hon själv, hoppas jag för moderaternas trovärdighet, får uppsöka arbetsförmedlingen efter nästa val, så kan vi nog skriva hennes motionsförfattande på samma konto som Anna Anka och KD:s partisekreterare; "jag råkade visst plocka fel svampar i skogen."

Det finns däremot en väldigt stor grupp människor som vill vrida klockan tillbaka, som vill att Sverige ska återupprepa de misstag som vi gjort tidigare, som springer rakt in i väggen med skygglappar stora som Rundetorn. Dessa människor kallar sig numera "den rödgröna soppan", eller nåt liknande.

Ofta kan man tycka att "de nya moderaterna" har tagit till sig allt för mycket av socialdemokratiskt tänkesätt, att det inte finns någon större skillnad mellan Borg och Nuder, att Tolgfors är en Leni Björklund utan hår på bröstet (bildligt talat) osv. Det är inte en bild som Terriern från Tornedalen, Thomas Östros delar. För honom så bedrivs det i Sverige en extrem nyliberal politik, där skattesänkningar drabbar rika människor som industriarbetare och vårdbiträden. Där visserligen moderaterna sett till att vi åter har världens högsta marginalskatter, genom sitt hårdnackade motstånd mot att ta bort värnskatten. Vilket för Östros bara bekräftar bilden av att alla andra länder, möjligen med undantag av Nordkorea, Kuba, Venezuela och Zimbabwe, men inklusive en hel rad länder som styrs av hans partibröder, är ännu mer extrema nyliberala helveten.

Så Monas ambition att förnya en Socialdemokrati, som håller på att utplånas i storstäderna, har strandat på att Partiet hellre vill ägna sig åt sjuttiotalsnostalgi, och helst tillsammans med Ohly och hans gäng av komplett världsfrånvända revolutionsromantiker.

Som liberal kan man känna två saker. Å ena sidan mysa åt att oppositionen så totalt inte verkar vilja vinna valet, att de verkar ha gett upp storstäderna, de välutbildade, de som har jobb och de som är under sjuttio. Å andra sidan, tänk om de skulle vinna ändå, tänk om den stigande arbetslösheten gör att tillräckligt många ändå röstar på dem, tänk om Östros och Ohly ska sköta Sveriges ekonomi, tänk om Mona ska företräda Sverige i Världen, tänk om miljöpartiet ska ratta försvaret och vänstern skolan. Tänk om de lyckas återupprätta det DDR-Sverige som förde oss in 70-talskrisen, 80-talskrisen och 90-talskrisen...

Jag vaknar upp lite kallsvettig...

SvD, SvD1, SvD2, DN, DN1, DN2

Nytänkande i DN?

DN:s ledarsida skriver idag om fem punkter för miljön. Tyvärr är det man för fram mest gammal skåpmat, och i vissa fall förenklingar.
Den första punkten handlar om att "nyttja landskapet." Vad man menar med att "nyttja landskapet" framgår inte, men man påpekar mycket riktigt att skyddet för den biologiska mångfalden idag sker i avgränsade områden, omgivna av ett alltmer intensivt utnyttjat landskap. Om DN menar att vi ska komplettera arealskyddet i form av naturreservat med tydligagare och strängare regler för att också skydda den biologiska mångfalden i odlingslandskapet, så är det bra. Men det framgår som sagt inte direkt...
Den andra punkten handlar om att vi ska få största möjliga effekt för varje satsad krona. Det är ju i och för sig rätt självklart, men frågan är dels hur många kronor vi är beredda att satsa, dels hur underlaget ser ut för att kunna bedöma vilka satsningar som är mest optimala. Här berättar DN vad vi inte ska göra (snabbtåg), men inget om vad vi borde satsa på.
Den tredje punkten handlar om att vi ska bygga mer kärnkraft. Visserligen gör klimatförändringarna att vi inte bör satsa på en snabb avveckling av existerande kärnkraft. Men det är minst sagt tveksamt om det är det mest kostnadseffektiva sättet att bekämpa klimatproblemen, de flesta seriösa bedömningar pekar på motsatsen. Och det utan att räkna in att vi fortfarande inte löst avfallsproblemen och att kärnvapenspridningen är ett hot mot oss alla. Vad ska vi säga till Iran om vi själva satsar på att bygga ut kärnkraften?
Den fjärde punkten handlar om att vi ska slänga mindre mat, genom att äta mat vars bäst-före datum passerats. Vad nu politikerna ska göra åt det?
Den sista punkten handlar om att vi ska bygga tätare. Vilket iofs KAN vara bra, men bara om det kombineras med satsningar på spårtrafik och cykelbanor. Det leder också till ökade konflikter vad gäller bevarande av viktiga tätortsnära grönområden och boendemiljön. Faktum är att betydligt viktigare än att vi bygger tätt är att vi bygger rätt, dvs. områden som är avpassade för ett modernt vardagsliv och ett modernt resande.

Tyvärr känns DN:s artikel både oengagerad och okunnig. Mest som, ja, ja, vi måste väl skriva om miljön också eftersom folk tjatar om det...

Läs även vad Folkpartiet i Sollentuna skriver om saken.

En kväll i integritetens tecken

Vad är vikten av integritet? Vad är den värd? Hur mycket vill vi offra vad gäller personlig säkerhet, upphovsrätt, vardagskrångel med mera för att värna integriteten?

Ikväll tar Liberala klubben upp dessa frågor och andra för debatt och diskussion. Du behöver inte vara folkpartist för att gå dit. Inte heller behöver du vara insatt i ämnet. Det räcker med att vara nyfiken.

Välkommen!

Basfakta om kvällen:

Tid: 24 september 2009, kl 18.30-20.30
Plats: Ritorno, Odengatan 80-82, T-bana Odenplan

Mackor mm finns till försäljning för den hungrige fr.o.m 18.00

Talare i panelen
Camilla Lindberg, riksdagsledamot Folkpartiet
Sara Belfrage, forskare i filosofi på KTH, undervisar bland annat i integritetsfrågor
Pär Ström, Integritetsombudsman från tankesmedjan Den nya välfärden
Robert Rydell, National Biometric Association

Andra som har skrivit om samma ämne, eller som gärna får sprida budskapet vidare: Per Altenberg, Mark Klamberg Andreas Bergström, Seved Monke, Mathias Sundin, Sakine Madon, Per Pettersson, Martin Ängeby, Annika Beijbom.

Sätt igång sakdebatten i stället!

Nu är det ett år kvar till valet! Fortfarande är media - som i kvällens TV-Debatt - upptagna av att diskutera vilka former debatten med Sverigedemokraterna ska ta. Kanske är det bäst att inte alls möta dem!

Inte ens under värsta kalla kriget kom någon på att man inte skulle/kunde diskutera med VPK dvs. Sveriges kommunister (dåvarande partibeteckning). Lika lite ska man nu ägna sig åt att ifrågasätta något partis rätt att delta i debatten. Åsikten att öppen diskussion skulle legitimera motståndarens åsikter är absurd. Man kan bara hoppas att den långa marknadsföringen av den uppfattningen inte redan fastnat i väljarnas medvetande.

Således - sätt igång den tuffa sakdebatten. Stå upp för det egna partiets politik. Särbehandla inte vissa partier, så att de blir offer. Sluta larva och fega!