Vi behöver mer Europa

I efterdyningarna av finanskrisen har ett antal länder i och utanför Europa hamnat i statsfinansiella svårigheter, dit hör USA och Storbritannien, men också Euroländer som Grekland, Spanien, Italien, Irland och Portugal. Orsakerna till detta är många och komplexa, men handlar för Euroländerna om en period av bra tillväxt och höga investeringar som följdes av en våldsam inbromsning av världsekonomin. Den svagare tillväxten tillsammans med höga räntor på lånen ledde till ökade budgetunderskott, som i sin tur ledde till att marknadens förtroende för dessa länders statspapper minskade, vilket i sin tur ytterligare ökade räntebördan. Genom detta tjänade också banker och pensionsfonder i resten av Europa stora pengar.

Om dessa länder hade haft egna valutor hade man vid det här laget hamnat i en situation där man haft möjligheten att "trycka" nya pengar, och därigenom inflatera bort statsskulden, och samtidigt devalvera valutan så att statspappren sjunkit i värde i utländsk valuta. Samtidigt skulle detta leda till att man kunde skapa ett bytesbalansöverskott som kunde användas för att betala skulderna. Det som dessa åtgärder i praktiken skulle göra vore att skjuta över problemen på någon annan, ett antal banker i Europa skulle gå i putten, våra pensioner skulle bli lägre och våra företag skulle få mindre möjlighet att exportera till dessa länder.

Vad värre är att befolkningen i dessa länder skulle drabbas av en dramatisk standardsänkning, samtidigt som fattigdom och skenande inflation skulle kunna leda till politisk instabilitet och i värsta fall våld.

Eftersom dessa länder är med i Eurosamarbetet kommer detta aldrig att hända. Istället försöker man tillsammans lösa problemen. De länder som inte drabbats denna gång, utan istället tjänat pengar på krisen, får hjälpa till och se till att Europa kan fortsätta att utvecklas i stabilitet, demokrati och välstånd. Något som vi alla tjänar på, både på kort och lång sikt.

Tyvärr ser vi också hur xenofobiska krafter försöker utnyttja situationen för att skapa konflikter, exploatera fördomar och försöka bryta ner samarbetet mellan Europas folk.

Man måste också inse att det inte finns något ont som inte också har något gott med sig. Krisen har avslöjat att vi behöver förbättringar när det gäller samordningen av den finansiella politiken i Europa, mer av ekonomisk överstatlighet.

Frågan för Sverige är om vi ännu en gång ska stå vid sidan av och se på när det nya Europa formas, om vi ska avsäga oss möjligheten att påverka viktiga beslut som berör oss alla i vår vardag, eller om vi ska ta aktiv del genom att säga ja till Euron. Det tåget går nu och vi skulle behöva ett snabbt beslut om en Euroanslutning. Kostnaden för att stå utanför riskerar att stiga för varje dag.

Se Svd