Vart leder en bojkott?

Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu vill stoppa Davis Cup-matchen mot Israel som ska spelas i Malmö 6-8 mars, efter invasionen av Gaza.
Självklart har vi rätt att vara förbannade på Israel när vi ser bilder på alla de civila som dödats, bland dem 400 barn, hur Israel använder bomber med vit fosfor mot civila, när vi ser alla förstörda skolor och sjukhus och andra krigsförbrytelser. Vi måste också vara tydliga med att Israels ockupation av Palestina är ett brott, liksom bosättningarna, fördrivningar, husförstörelser, isoleringen av Gaza, bygget av muren, listan kan göras hur lång som helst.

Men, när vi försöker åstadkomma en förändring måste vi se till vad som är effektivt och fungerar. I Israel matas befolkningen dagligen med bilden av att resten av världen är antisemiter och vill utplåna det judiska folket. Det är också huvudförklaringen till att Israel bedriver sin vansinniga politik gentemot palestinierna. Problemet med en bojkott är att den riskerar att förstärka den bilden, vilket kommer att driva israelerna ut ännu längre i nationalismens och paranoians vansinnesträsk.

Därför bör vi vara tydliga och tala om vad det är vi inte accepterar i Israels agerande. Protester och demonstrationerna kan vara bra, men tyvärr urartar de alltför ofta till Israelhat, vilket är kontraproduktivt. Vi måste istället öka vårt stöd till det palestinska folket (och inte deras korrumperade ledare). Och skicka räkningen för förstörda skolor och sjukhus till Israel!

Vi måste istället öka utbytet med både israeler och palestinier, och också se till att det finns arenor där de kan träffa varandra. Bara om vi kan få vanliga israeler, och inte minst ungdomar, att förstå vad som är rätt och fel, att också palestinier är människor och att deras lands framtid ligger i fredlig samexistens, bara då kan vi åstadkomma förändring.

Så Ilmar, istället för att stoppa matchen eller spela den inför tomma läktare, tillägna den Gazas barn och låt biljettintäkterna gå till återuppbyggnaden av Gaza!

Se SvD, DN