Regeringen brukar ofta anklagas för att föra en socialdemokratisk politik. Det kan nog stämma att åtminstone retoriken i hög grad, kankse alltför hög grad, är hamtad från den andra sidan. Men läs PJ Anders Linders krönika om vad som hände för inte så länge sedan i det land vars huvudstad brer ut sig framför mina ögon i morgonsolen. Hur Sverige skulle förvandlas till DDR genom att facket tog över ägandet i företagen.
Nu säljer vi ut statliga företag och vårt skattetryck börjar närma sig genomsnittet i Europa, även om Anders Borgs motstånd mot att avskaffa värnskatten och på sikt hela den statliga inkomstskatten, nog andas lite av det röda sjuttiotalet.
Det är viktigt att se skillnaderna mellan den socialistiska och den icke-socialistiska sidan när vi går mot sämre tider och ropen på olika typer av "lösningar" börjar. Vi ser redan hur republikaner och demokrater i USA enas om statliga stödåtgärder, man kanske ska se det som "valfläsksocialism."
Se DN, DN1, DN2, SvD, SvD1.
4 kommentarer:
Som sagt, det är nog mest i retoriken som alliansen kan sägas föra socialdemokratisk politik.
Däremot så är det svårt att veta vad som är sossepolitik idag.
Att sossarnas väljare (och en stor del av alliansens väljare i senaste valet) inte gillar regeringens politik är en annan sak.
Därför räcker det för sossarna att surfa på missnöjet utan att själva riktigt göra klart varken för sig själva eller andra vad de egentligen vill.
Parodiskt är det dock att en stor del av högerdelen av alliansen supporter ju i högsta grad förespråkar en fullständigt fri marknad - men med stor tillfredställese ser statliga ingripanden när de fria marknadskrafterna slagit knut på sig själva som ex-vis i fastighets- och bankkrisens USA.
Så sant som det är sagt.
Det är ingen större skillnad mellan blocken.
Folkpartiet var ju tex. för löntagarfonder på 70-talet och i sluet av 80-talet sänkte sossarna marginalskatterna mer än vad moderaterna ens skulle våga drömma om idag. När sjukföräskringsystemet kom på tal i slutet av 50-talet så var moderaterna för inkomstbortfallsprincipen medan sossarna var för ett grundbelopp. Idag ser vi snarast det omvända.
Dagens partier är snarast som fotbollslag.Folk håller på det egna laget och man hatar det andra, men om man lyfter blicken lite så inser man att de finns väldigt lite att bråka om. Det är mest ett spel för gallierna.
Vaddå väldigt lite att bråka om..? Mellan gnaget och djurkyrkogården och hampaby, det finns hur mycket som helst att bråka om. I politiken däremot behövs det samarbete!
Skicka en kommentar