Sexuella övergrepp mot barn är nog bland det värsta vi kan tänka oss. Det är en del av vardagen för somliga barn, vissa av dem får hjälp och stöd och i andra fall upptäcks det inte alls eller allt för sent. Vissa av barnen som själva blivit utsatta för övergrepp reagerar genom att utsätta andra barn för en liknande behandling. Ibland händer det att barn med en egen störd sexualitet inte vet var gränsen går för vad man kan göra med andra barn, inte av illvilja, utan av nyfikenhet och brist på kunskap. Alla som på något sätt blir utsatta för den allra minsta handling av sexuell karaktär mot sin vilja, känner olust och blir kränkt. När det handlar om små barn kan de ofta inte sätta ord på sina känslor och de vågar ofta inte berätta för någon vuxen vad de varit med om.
I en artikel i Svenska dagbladet får vi veta att undervisning och samtal om hur man upptäcker och bemöter barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp inte ingår i lärarutbildningen eller förskollärarutbildningen vilket är skrämmande. En student på lärarhögskolan, Katharina Rosengren, har skrivit en uppsats i ämnet och bl.a. intervjuat 9 förskollärare om hur frågan om sexuella övergrepp på barn tagits uppunder utbildnngen, och det chockerande svaret var att 8 av 9 inte hade mött frågeställningen under sin utbildningstid.
Jag tycker att det är en mycket viktig del av uppgiften som förskollärare och lärare att upptäcka och se hur barnen mår som de träffar dagligen. Lärarutbildningen får inte svika barnen som mår allra sämst.
2 kommentarer:
Detta är en superviktigt fråga som vi politiskt måste påminna varandra om! Jag har sett flickor, utsatta för övergrepp, på nära håll och det är samhällets förbannade skyldighet att så fort det bara går skilja offret från förövaren. Liv efter liv trasas sönder och vi står handfallna...
Jag håller med om att vi måste påminna varandra. Detta är en fråga av hög politisk vikt som inte är - eller borde vara - ideologiskt skiljande.
Skicka en kommentar