Jan-Peter Duker skriver:
"Själv blev jag uppkallad till näringsministerns statssekreterare Sven-Eric Söder för att förklara mig. Närvarande vid detta möte var även arbetslivsministerns statssekreterare Anders Teljebäck.Svenskt Näringsliv anklagades vid mötet för att vara ute efter att skjuta den svenska modellen i sank, något som den svenska regeringen inte kunde acceptera.
Jag förnekade att detta var vårt syfte, vi var anhängare av systemet med kollektivavtal, men vi ansåg att den osäkerhet som rådde beträffande svenska reglers överensstämmelse med EG-rätten var till förfång inte bara för våra medlemsföretag utan också för utländska företag och indirekt för den fria rörligheten av tjänster.
I en rättsstat som Sverige borde det ligga inte minst i regeringens intresse att denna osäkerhet undanröjdes. Men min förklaring av Svenskt Näringslivs bevekelsegrunder vann ingen förståelse.
Det framhölls i stället att Svenskt Näringsliv genom sitt agerande motarbetade de statliga ägda företagens intressen. Dessa kunde därför inte vara medlemmar i Svenskt Näringsliv. En utredning planerades därför att tillsättas med uppdraget att överväga alternativa lösningar när det gällde statligt ägda företags hemvist i en arbetsgivarorganisation."
Inte blir man gladare av att läsa svaret från de utpekade ministrarna. De förnekar absolut inte hoten, utan skriver istället att:
Det vill säga:"Det står givetvis Svenskt Näringsliv fritt att ha vilka åsikter de vill, men vår uppfattning är att Sverige är för litet för stora konflikter om den modell som tjänat oss så väl.
Att vi i den förra regeringen förde samtal med Svenskt Näringsliv är därmed lika okontroversiellt som att den nuvarande regeringen träffar de fackliga organisationerna."
1) - Man får tycka vad man vill i Sverige så länge inte LO tycker annorlunda.
2) - Det är lika okontroversiellt för mig att be om ett litet lån med den här pistolen i handen, som det är för vem som helst att prata om vad som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar