En läkare och en systemvetare skriver idag på SvD:s Brännpunkt om hur landstingets jätteprojekt GVD, Gemensam VårdDokumentation, håller på att krascha efter att ha slukat en halv miljard av pengar som skulle ha behövts i vården. Projektet som sådant är oerhört angeläget. Dagens 25 olika, ofta helt inkompatibla, journalsystem gör det omöjligt att bedriva sjukvård på ett rationellt sätt.
Tyvärr, och inte särskilt förvånande, valde landstinget en helt tokig strategi för att lösa problemet. Istället för att sätta standarder för kommunikation och begrepp och att skapa funktionella gränssnitt, så valde man den traditionella vägen att upphandla ett nytt system som skulle läggas ovanpå allt annat. Och inte blev det bättre av att man valde plattform för att passa landstingets befintliga tekniska struktur, istället för att titta på det standardiseringsarbete kring sjukvårdsinformation som kommit mycket långt i Europa.
När sedan projektet snabbt började spåra ur valde man att hemligstämpla kritiska rapporter, och döda alternativa lösningar, istället för att luta sig tillbaks och fundera på om man valt rätt väg.
Tyvärr är det här tillvägagångssättet rätt så typiskt för landstinget. Man kommer osökt att tänka på dunderfiaskot med SL:s nya biljettsystem, och de flesta andra liknande projekt landstinget varit inblandade i. Är det inte dags att fråga sig varför Stockholm, till skillnad från nästan hela resten av världen, vare sig har fungerande elektronisk patientinformation eller ett fungerande elektroniskt biljettsystem, trots att vi lagt ner mycket mer pengar på dessa saker än kanske någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar