Barnkonventionen

”Det är barnen som blir offer för vuxnas krig och konflikter. Barn och unga står utan inflytande över de beslut som tas men får ändå betala det högsta priset för det vi vuxna orsakar.”

Det här sa en kvinna vid namn Eglantyne Jebb redan år 1919. Nu när jag googlade på hennes namn så jag att det var hon som grundade Rädda Barnen. Det tog dock lång tid innan FNs barnkonvention infördes. 1989 kom den med motstånd från bland annat USA som för övrigt inte har skrivit på barnkonventionen, än.
I måndags var jag på ett seminarium om just barnkonventionen i praktiken som hölls av Maja Frankel. Maja är verkligen inspirerande och har arbetat med barn och unga och mänskliga rättigheter länge. Det märks när en person är engagerad. Seminariet anordnades av Nacka kommun och var till för oss politiker men även för tjänstemän och anställda inom Nacka kommun. Nacka är med i ett nätverk där några fler kommuner är med, Rädda Barnen, Sveriges Elevkårer mfl. Jag råkar dessutom vara en av de politikerrepresentanter som är med i själva nätverksarbetet.

Visst är det så att många barn har det bra i Sverige om man jämför med många andra länder men kritik kommer varje år ändå från FNs barnkommitté. Det handlar bla om barns och ungas ohälsa, barn och unga som inte har det inflytande de borde ha och på senare år har även framförts kritik på hur Sverige agerar när det gäller gömda och papperslösa barn.

På seminariet diskuterade vi ett antal frågeställningar och jag tycker att alla bör fundera över dessa:

·         Finns det några beslut där barn och unga inte berörs?

·         Vilka processer arbetar du just nu där ungas inflytande skulle kunna berika resultatet och vilka inflytande processer skulle kunna passa?

·         Vad är det som främjar beteenden och inställningar för att barn och unga ska få det bättre

·         Vad är det som hämmar beteenden och inställningar?

Att få med barn och unga i beslutsfattandet är förstås bra men hur är det egentligen med det? Är det så att barnen är med i beslutsfattandet eller är det så att vi vuxna tror oss veta vad barnen vill och behöver? Vägverket vet jag har med barnperspektivet på ett bra sätt i beslutsfattandet och är då en god förebild för intentionerna med barnkonventionen.

Något facit på frågeställningarna finns förstås inte men har man med sig barnperspektivet i allt man gör så har man kommit långt.