Ta gärna en noggrann titt på bilden ovan. Den visar nämligen tre saker. Den visar hur nyheten om Usama bin Laden spreds. Den visar hur nyhetsflöden ändras. Den visar även hur vissa saker lämnas opåverkade.
Vi börjar med den första tolkningen av bilden. Den 2a maj dödades Usama bin Laden. Redan en timme innan nyheten om bin Ladens död offentliggjordes i en utlyst presskonferens spekulerades det på Twitter vad konferensen skulle förmedla. Den utlösande gnistan var denna tweet som @keithurbahn publicerade på sitt konto. Därefter spreds ryktet likt en löpeld på Twitter:
Inom en minut hade mer än 80 personer återgivit Keith Urbahns meddelande. Inom två minuter banade över 300 reaktioner till Urbahns ursprungliga meddelande sin väg genom nätverket. Det rapporterar företaget Social Flow som analyserat över 15 miljoner tweets som alla har med bin Ladens död att göra. Även bilden ovan har hämtats från Social flows analys.
Men bilden innehåller en andra tolkning. Den visar på skillnaden i reaktionstid mellan etablerade media (läs press och tv) och sociala. På Twitter initierades en diskussion där informationen kring nyheten vidarebefordrades, granskades, bearbetades på en annan, accentuerad och accelererad tidsnivå än vad etablerad media är förmöget till.
Skillnaden mediaplattformarna emellan håller dock på att jämnas ut. Som Mashable rapporterar spelade twittraren @brianstelter en viktig roll i att nyheten spreds. Brian Stelter är digital mediareporter för New York Times. Hans inflytande för att nyheten om Obamas död spreds vidare illustreras i den andra stora plymen på bilden.
Man kan dock fråga sig varför NY Times har en dedikerad reporter för sociala media? Varför har inte tidningen anammat sociala media som en naturlig och integrerad del i den journalistiska gärningen? Som det är nu rör sig nyhetsflödena i sociala media och etablerade media i två skilda takter. Vilket är otacksamt, som det är nu kan - för att ta ett närliggande exempel - en olycka på den tidvis hårt trafikerade Skurubron hinna spridas viralt på Twitter innan radio och tv har fått nyss om det. Tänk om de två flödena kunde röra sig samtidigt? Det skulle på ett handfast sätt göra en påtaglig skillnad i vardagslivet.
Så till den tredje och sista tolkningen. Den visar på något som är tidlöst. Den pekar på vikten av trovärdighet. Bland dem som följer rapportering på Twitter och även gör egna inlägg bedömdes Urbahn som trovärdig, vilket initierade spridningen på nätverket. Samtidigt visar det på behovet av bekräftelse. Stelter, som reporter på en ansedd tidning, kan använda sig av detta tunga förtroende för att ge lyftkraft åt nyheten. Indirekt visar det på att även etablerade media kan hitta en plats även på de nya informationsarenorna som twitter, facebook med flera befinner sig på. I ett universum av information kan journalister och nyhetsredaktioner sätta saker i ett sammanhang så att det bildar ett läsbart mönster. Behovet av en förtroendefull uttolkning av tecken i skyn tycks vara beständigt.
Samtidigt visar det även på att den dominans i nyhetsflödet för alltid har glidit ur de etablerade mediernas händer. Som Social Flow summerar: timing, ett (väl sammansatt) nätverk och relevant information är vad som behövs för att även en perifer person ska förflyttas till händelsernas centrum. Urbahn, med mycket färre följeslagare än Stelter, blev ett nav för händelseutvecklingen. Det är märkligt. Allt verkar ha förändrats. Och somligt inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar