måndag 25 oktober 2010

Justera misstagen nu!

Hur kunde en reform, som innehåller så många bra förändringar, samtidigt gå så fel, när det gäller flera uppenbarligen mycket sjuka människors trygghet och försörjning. I valrörelsen hävdade ansvariga politiker i TV-program och press att ”den som är svårt sjuk, förstås ska ha sjukpenning”. Men så tycks det inte vara! Hur går det ihop?

I linje med reformens syfte har man varit mycket restriktiv, när man definierat vilka som kan få s.k. förlängd sjukpenning och alltså inte ska hänvisas till arbetsförmedlingens introduktionsprogram:

Förlängd sjukpenning kan den få som
1. ligger på sjukhus
2. behöver vård i så gott som samma omfattning, som den som ligger på sjukhus
3. saknar verklighetsuppfattning och inte kan tillgodogöra sig information
4. har en sjukdom, som riskerar att allvarligt försämras av deltagande i introduktionsprogrammet eller arbete.

De enskilda människor, som media berättat om, verkar alla vara mycket sjuka, så sjuka att de enligt sina läkare för närvarande vare sig orkar eller kan arbeta, men deras situation stämmer inte in på någon av punkterna ovan. Sjukdomen är inte av den sorten eller i det stadiet, att de har ett så omfattande vårdbehov, som krävs enligt punkt 2. Inte heller kan de påvisa, att sjukdomen skulle allvarligt försämras av just introduktionsprogrammet (punkt 4), eftersom de redan är alltför sjuka för att klara någon aktivitet. Mot allt sunt förnuft saknar då försäkringskassan laglig möjlighet att bevilja förlängd sjukpenning. Ytterligare politiska beslut måste därför till.

Givetvis kan man inte sätta likhetstecken mellan sjukdom och arbetsoförmåga. Men slutsatsen måste bli, att gruppen långvarigt sjuka, vars sjukdom inte är omedelbart livshotande, som klarar sig i hemmet med medicinering och utan omfattande vård, men som trots det inte har någon arbetsförmåga, den gruppen är det både omänskligt och ovärdigt, att vi inte solidariskt försörjer via förlängd sjukpenning.

Sätt igång och ändra, så att vi fullt ut kan vara stolta över och försvara den reformerade sjukförsäkringen!

7 kommentarer:

litentanta sa...

Sent ska syndarna vakna... :-( Jag är bara en i mängden som fått mig en släng av den här fina reformen.

Jag är en av alla som har en ganska blandad problematik, som så många av oss långtidssjukskrivna, med allt från trasig nacke och värk till depp, numer en hyperaktiv PTSD (tusen tack för den enorma stress och oro jag fått genomlida sen i juni..) och en icke stabil epilepsi.

Att ni politiker ens kunde gå med på det här till att börja med tyder på ett människoförakt, ja, kalla mig hård men vad annars kan man säga? Vi är många som blivit mycket, mycket sämre. Själv drev jag fram medicinbyten i vild panik, min epilepsi krånglade och min arbetsträning gick inte framåt i den takt jag kände att jag "måste" inför hotet om utförsäkring.

Jag blev sjukare, än sämre, och sen utförsäkrad.... Knepigt va? "Alla måste genomgå den här karensen, sen är ni välkomna att söka om igen..."

Just nu har mina 4,5 månad hos Af tagit slut, jag har en hel vecka kvar av sjukskrivningen som arbetsgivaren måste betala...sen vete gudarna. Varför skulle fk godkänna mina besvär nu när de definitivt inte räckte till i våras?

Det bollas med människoliv, det handlar om att återge oss vårt människovärde trots våra trasigheter. Neurologiska funktionsstörningar, som jag fått pga min medicinering alternativt av epilepsin, blir INTE bättre av oro och stress. Min PTSD skrämmer nästan livet ur mig, om inte annat tar den av den lilla ork som finns kvar, och allt jag kan göra är att sitta och vänta... Vänta på att fk ska godkänna mig som jag är, fy fan säger jag, det här önskar jag ingen. Men istället får min egen familj lida, också...

AnnBW sa...

Tack Birgitta för att du försöker sätta dig in i situationen. Hoppas nu att du går vidare med denna tanke och försöker få till en förändring, helst snarast.
Det är många sjuka nu som blir fattiga för att inte säga utblottade. Har man en betalningsanmärkning får man nu med de nya apoteken inte ens hämta ut sin medicin med avbetalningskonto som har fungerat utmärkt förut.

Prinsessan sa...

Jag är också en av de många som har blivit ännu mycket sjukare av att utförsäkras.

Och jag blir inte friskare av att Försäkringskassan jagar mig med blåslampa och försöker slänga ut mig ur försäkringen nu när jag äntligen har kommit ur ALI och tillbaka in.

Jag blir inte heller friskare av att inte få den vård jag har rätt till. Chefer inom landstinget kan visst sitta och bestämma över huvudet på läkare och patienter om vilka som är värda att satsa resurserna på. Jag hörde tydligen inte till dem... Jag blev lovad vård - sen drogs löftet plötsligt tillbaka. Chefen ifråga går emot reglerna - jag har läst om mina rättigheter och vänt mig till många instanser - men det finns visst ingen som kan hjälpa mig. Jag har blivit oerhört dåligt bemött av flera inom vården. De har också gjort mig sjukare än jag var innan utförsäkringen.

Hade jag sluppit den fyrdubbla tortyren (utförsäkringen, ALI, FK, vården), och fått rätt hjälp istället, så hade jag kanske kunnat bli frisk inom ett par år.

Istället så sitter jag hemma, som jag gjort nu i åtta år, och ska på egen hand försöka hantera och överleva kraftigt förvärrade sjukdomar som varje dag är mycket nära att ta mitt liv. Tiden tickar snabbt vidare, och nästa utförsäkring närmar sig med stormsteg. Jag tror inte jag klarar att gå igenom det en gång till. Jag stressades sönder av att all trygghet togs ifrån mig, det ger en vansinnig ångest att inte veta hur något ska bli från en vecka till nästa, om man nånsin ska få någon inkomst mer efter ALI. Det var inte heller lätt att plötsligt behöva klara mig på 4.000 kr/mån - jag hade inte mycket mer som sjukskriven heller, men det räckte i alla fall precis till hyra och mat och andra nödvändiga utgifter då.

Tack, alliansen, för er "hjälp"...

Jag hoppades kunna ta mig tillbaka till arbete en dag, men som det är nu knuffas jag tillbaka utför stupet hela tiden. Det krävs en alldeles otrolig styrka bara att gång på gång välja livet när alla instanser driver en mot döden.

Här är några förslag till akuta reformer som jag skrev ner inför valet, i hopp om att ni skulle lyssna på oss som vet vad som sker, som själva är drabbade och som känner många, många andra i outhärdliga situationer.

http://pillaren.wordpress.com/2010/09/25/forslag-till-en-sjukforsakringsreform-oppet-brev-till-alliansen/

Det handlar om tiotusentals som har råkat mycket illa ut - det är inte bara de som ni ser i media som har drabbats. Du hittar några hundra exempelfall ytterligare i min blogg.

Hoppas du går vidare med det här!

Gertie sa...

Bra Birgitta, att du har genomskådat de tomma orden i reformen! "Förbättringarna" i den nuvarande sjukförsäkringen är vackra ord, som i verkligheten skapar tragedier och misär för enskilda. Att tvinga redan svårt sjuka till arbete så länge de inte ytterligare blir allvarligt försämrade är en cynism som går hem hos väljarna så länge de inte vet hur verkligheten ser ut. De enskilda fall som kommer fram i media är inte undantag, de är regel - de är avsiktligt skapade av det regelverk vi har.
Arbete som "botemedel" istället för sjukvård och medicinsk rehabilitering är dessutom samhällsekonomiskt vansinne. Vilken företagare nöjer sig med att låta en trasig maskin gå på 10 % av sin kapacitet istället för att reparera den?
Se även http://www.etc.se/32329/systemet-maste-goeras-om/
Gertie

Ingela sa...

Tack Birgitta för att du tar upp detta och emotsätter dig den behandling av svårt sjuka som nuvarande sjukförsäkring innebär.

Din fråga om hur det kunde gå så fel är däremot inte svår att besvara: Remissinstanserna, däribland FK var klart kritiska och samtliga "fel" som nu uppdagats har påtalats av remissinstanserna INNAN genomförandet. Frågan borde istället vara: Varför genomfördes en reform som fick så stark kritik, på så många olika områden och av så många olika remissinstanser? En annan fråga att ställa är varför det nu enligt nya socialförsäkringsministern skall "skyndas långsamt" vad gäller att rätta till felen, när det var så bråttom med genomförandet av själva reformen?

Nej, det är mycket som är svårt att förstå med sjukförsäkringen. Allra svårast att förstå är hur alliansmedlemmarna i socialförsäkringsutskottet kan påstå sig inte kunnat förutse alla de här tragiska fallen (som är toppen på ett gigantiskt isberg).

Mark Klamberg sa...

Birgitta,
Det kan säkert finnas anledning att justera lagstiftningen men jag vill lägga till en sak.

Det är inte bara de fyra punkter (egentligen tre då punkter 2 och 3 ska läsas tillsammans) som du räknar upp som kan ge förlängd sjukpeng. De fyra (tre) punkterna finns i 3 kap. 4 § femte stycket AFL (lagen om allmän försäkring), men observera att det står att förlängd sjukpenning får utge även enligt dessa fyra (tre) punkter, inte endast. Man måste läsa tredje stycket först:

"Om den försäkrade har en allvarlig sjukdom får sjukpenning enligt första stycket 2 lämnas efter ansökan av den försäkrade, trots att sådan sjukpenning redan har lämnats för 364 dagar under ramtiden."

Vad är "allvarlig sjukdom"?

Förarbetena, prop. 2007/08:136 anger följande på sid. 80-81.

Exempel på sådana sjukdom är vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar såsom ALS eller om den försäkrade väntar på transplantation av ett vitalt organ. Om sådana synnerliga skäl föreligger kan sjukpenning motsvarande 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten beviljas även sedan den försäkrade påbörjat en ersättningsperiod med förlängd sjukpenning.

Det tredje stycket om förlängd sjukpeng fanns med i den ursprungliga lagändringen som trädde ikraft 1 januari 2009. När det väcktes kritik så justerade lagstiftningen för att bemöta kritiken genom att det femte stycket lades till som anger ytterligare skäl för förlängd sjukskrivning. Denna justering som innebar ett nytt femte stycke trädde ikraft 1 juli 2010.

Som sagt, det kan säkert finnas anledning att justera lagstiftningen men det finns fler skäl än de fyra (egentligen tre) som du räknar upp.

Birgitta Berggren Hedin sa...

Tack, Mark för din kommentar! Av flera skäl valde jag att inte ytterligare komplicera diskussionen med denna tidiga (efter 364 dagar) prövning av "fortsatt sjukpenning" på 80% för personer med i princip livshotande sjukdomar. Det är inte den prövningen debatten gäller.

Det som debatteras är bedömningen efter 550 dagar av den sjukes arbetsförmåga. En bedömning som är avgörande för beslutet om eventuell "förlängd sjukpenning". Och det är här som det enligt min mening saknas insikt om att en person kan sakna arbetsförmåga utan att för den skull passa in i existerande definitioner.

(Jag har för enkelhetens skull använt Försäkringskassans terminologi som skiljer på "fortsatt sjukpenning" och "förlängd sjukpenning".)