Tänk dig följande: du har haft en ledande befattning i ett medelstort nordeuropeiskt land som för snart tjugo år sedan har varit med om en kris som skakade om landet i grunden. Du drog slutsatsen att bli medlem i en förening av länder var en lösning till krisen. Kanske var det rentav lösningen. Att gå med i föreningen bidrog hur som helst till att krisen kunde lösas. Du kunde andas ut. Du rätade lite lätt på dina axlar. Du sade dig vara stolt, men ändå inte riktigt nöjd.
Tänk dig nu följande: det är tjugo år senare. Det är återigen kris. Genom att samarbeta med varandra har medlemmarna i föreningen lyckas mildra effekterna av krisen. Massiv arbetslöshet har kunnat undvikas. Vård, skola och omsorg – det som i dagligt tal brukar heta välfärd – har kunnat bibehållas någorlunda intakt. En allmän våg av oro som dragit fram över en hel kontinent har kunnat ridas ut. Genom att samarbeta (även om det har skett med gnäll och med gälla röster under stormens gilla gång) lyckas man ändå hålla skutan på rätt köl.
Fråga: Vad gör du då? Ser fram att fortsätta samarbeta? Spejar du rentav mot en azurblå horisont där den ena möjligheten tycks avtecknas efter den andra, ståendes på tå vid relingen?
Svar: Du blundar. Du ignorerar. Du ser inte vilka som hjälper och stöttar dig.
Ny (ledande) fråga: Vem är du då?
Svar: Mona Sahlin, ordförande för socialdemokraterna, ledare för en av de partier – miljöpartiet och vänsterpartiet är de övriga - som aspirerar på att styra Sverige efter den 19 september.
Mona Sahlin får tala för sig själv varför hon agerar som hon gör. Hennes agerande får dock konsekvenser för ett helt land efter den 19 september. Det som händer i Europa nu har Sverige, som medlem i EU, en möjlighet att påverka. EU spelar en tung och viktig roll för Sverige och för omvärlden. Men för (s), (c) och (mp) och deras supporters verkar Europa inte finnas till. Som Per Altenberg påpekar så är den rödgröna överenskommelsen om utrikespolitiken särskilt graverande. I den saknas Europa helt. Det finns två hypotetiska svar till varför det är så:
Möjligt Svar #1. det är en helt oavsiktlig miss, något som bara händer.
Möjligt Svar #2: man har helt valt att ignorera Europa - på grund av att man inte kan komma överens eftersom vänsterpartiet skriker "nej" till Europa, miljöpartiet viskar ett "nja" och socialdemokraterna väser fram ett "ja".
För egen del lutar jag åt Möjligt Svar #2. Det är helt enkelt bekvämare att låtsas som om det inte finns något att se. Just don't mind the elephant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar