Gordon Brown har nu kungjort datum för det brittiska valet. Valkampen, som redan pågått en längre tid, har en intensiv månad framför sig. I Sverige ska vi nog stanna upp en stund och fundera, innan våra svenska anti-socialistiska impulser oreserverat hoppas på seger för David Camerons konservativa parti.
Vid en konservativ seger kommer nämligen allsköns oreda att inträffa i Storbritanniens förhållande till EU. Nog för att det förhållandet redan är komplicerat, men Cameron lovar att ändra lagen så att eventuella nya fördrag efter Lissabonfördraget alltid måste bli föremål för folkomröstning, med andra ord som det är på Irland. Vidare ska en ny lag stiftas så att "ultimate authority" oavsett EU alltid stannar i Storbritannien. Storbritannien ska ha fastare garantier för att slippa tillämpa Stadgan om grundläggande rättigheter, EU ska inte få inflytande i polisiära och straffrättsliga frågor och man ska också ha diverse undantag från EUs sociala direktiv som t ex arbetstidslagstiftningen. En ganska ordentlig omförhandling av Lissabon tycks vänta.
Det som återstår att hoppas på är att det tredje partiet, vårt systerparti Liberaldemokraterna, lyckas få en vågmästarställning i parlamentet. De har en EU-vänlig agenda lik Sveriges, men frågan är om något samarbete med de konservativa är möjligt. En svensk ser med förundran på att koaltioner av princip tycks vara så otänkbara i Storbritannien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar