Så har då de två rapporter kommit, som skulle sprida ljus över vad som gått snett i landstingets jättelika upphandling av sjukhusmat, den ena från SKL, den andra gjord av Deloitte.
Det är en rätt skrämmande bild av nonchalans och tjänstemannastyre som träder fram. Det är en bild som inte känns helt främmande när man suttit i landstinget och dess olika organ.
Frågan är hur det har blivit så här och vad man ska göra åt det. Stockholms läns landsting byter majoritet varje mandatperiod, uppenbarligen är väljarna alltid missnöjda med de resultat som åstadskoms inom sjukvård, kollektivtrafik och resten av verksamheten. Kombinationen av ständigt skiftande politiker och en verksamhet som i många stycken är teknisk och specialiserad gör att tjänstemännen måste driva sin egen linje för att få systemen att fungera långsiktigt, åtminstone uppfattar de nog själva det så. Problemet är att underskottet på politisk styrning, underskottet på styrning överhuvudtaget leder till en organisation som sätter egna mål, vilket borgar för alla de problem som vi ser i de bägge rapporterna.
Att analysera vilka problem som finns inom Stockholms läns landsting är lätt, vad man ska göra åt det betydligt svårare. Färre maktväxlingar en nåd att stilla bedja om (det är kanske dags att börja fundera på samlingsstyre i landstinget för att röja upp lite). Kanske ligger lösningen i decentralisering. Att kommunerna får ett större ansvar för sjukvård och kollektivtrafik (medan landstinget blir en region och tar över statliga uppgifter när det gäller t.ex. infrastruktur och näringslivsfrågor).
Läs gärna Maria Walhagers blogg.
1 kommentar:
Eller kanske vore det dags att inse att "konkurrensutsättning" och "privatisering" inte löser alla problem. Ofta skapar det mer problem än det löser. Men det är väl en stilla förhoppning att tro att det ska inses av fartblinda politiker på högerkanten...
Skicka en kommentar