Sverige hade i maj 27% ungdomsarbetslöshet. Det är den näst högsta nivån i hela Europa. I jämförbara som t.ex. Danmark är nivån 9% och i Nederländerna 6%. Hur kan det komma sig? Svaret är givetvis att arbetsgivarna inte tycker att det är värt risken att anställa ungdomar. Varför skulle man ta risken att anställa någon utan erfarenhet för samma lön som någon som har 5, 10 eller 25 års erfarenhet?
Först och främst måste vi se till att utbildningen bättre integreras med arbetslivet så att man lär sig ett yrke, så att man blir anställningsbar. För det andra måste det finnas anställningsformer som gör att ungdomar kan få arbetslivserfarenhet. Det enda sättet är att se till att anpassa lönen till vad en oerfaren person kan tillföra en arbetsgivare. För det tredje måste en arbetsgivare känna tryggheten i att kunna bli av med en person som inte klarar av sina arbetsuppgifter. För att uppnå allt detta så är Folkpartiets förslag om lärlingsutbildning ett utmärkt system.
På sikt måste vi anpassa hela arbetsmarknaden så att ungdomar inte automatiskt är de som ryker när företagen tvingas skära ner på antalet anställda. Men för att göra detta utan att det får för svåra konsekvenser för den enskilda så måste också trygghetssystemen fungera. Det är antagligen svårt att skapa en kombination av anställningsvillkor och trygghetssystem som passar hela arbetsmarknaden. Kanske måste vi låta arbetsmarknadens parter få vara mer flexibla, så att reglerna kan anpassas efter t.ex. olika lönenivåer och konjunkturkänslighet. Kanske är det så att förutsättningarna är väldigt olika för byggjobbare och undersköterskor, för bilarbetare och revisorer.
3 kommentarer:
LAS tillåter redan arbetsmarknadens parter att skriva avtal om avvikelser från lagens regler. De flesta lagreglerna är s.k. dispositiva. Någon ändring behövs inte här. Däremot tycks viljan till avtal med t ex branschanpassaning eller nya grepp saknas.
Jo, fast min poäng är att LAS måste vara intregerad med arbetslöshetsförsäkringen, om man skapar större flexibilitet i anställningstryggheten så måste det finnas motsvarande ökning av tryggheten i försäkringssystemet...
Javisst, det håller jag med om. Men inte heller det fordrar politisk medverkan idag, då de olika trygghetsavtal som finns på marknaden redan idag är väl ämnade att anpassas till arbetsmarknadens olika förhållanden. Det vore utmärkt med en allmänt - ej fackligt styrt - grundskydd i form av arbetslöshetsförsäkring och sedan en branschanpassad påbyggnad i form av trygghetsavtal slutna av arbetsmarknadens parter.
Skicka en kommentar