Just nu sitter jag och tittar på riksdagsdebatten om könsneutralt äktenskap. Det är en mycket ovanlig debatt där 6 av 7 partier - alla utom Kristdemokraterna - är överens om att äktenskapet fr.o.m. 1 maj i år ska omfatta även homosexuella par.
För mig som Folkpartist är det självklart att samma lagstiftning ska gälla hetrosexuella som homosexuella par, och jag är glad över att nästan alla partier nu är överens om detta.
Vad jag inte förstår är varför Kristdemokraterna inte är beredda att acceptera två män eller två kvinnor som äkta makar. Vem förlorar på att lagen ändras och omfattar alla? Bir ett hetrosexuellt äktenskap mindre värt för att homosexuella par får samma rätt? Om nu äktenskapet är den tryggaste grunden för uppväxt och uppfostrn av barn, varför ska inte barn till homo- och bisexuella omfattas av denna trygghet?
Yvonne Andersson (Kd) i Civilutskottet är enligt tidningen Världen idag "djupt olycklig" över att riksdagen kommer att fatta beslut tvärt emot hennes egna åsikter. I samma tidskrift kan man läsa många artiklar där man uppmanar till kamp för att bevara äktenskapet. Bevara mot vadå? När den nya lagstiftningen går igenom finns ju äktenskapet kvar, och det omfattar fler än idag.
Det paradoxala är att de som ägnar enormt mycket kraft och energi åt att "Bevara äktenskapet" uppmanar till att rösta på Kristdemokraternas förslag, och eftersom de förordar att ersätta äktenskapet med en civilrättslig registrering och istället talar om "giftemål".
Vilka är det egentligen som hotar äktenskapet mest? 6 partier som vill att äktenskapet ska finnas kvar och omfatta fler, eller Kristdemokraterna som i praktiken vill avskaffa det?
1 kommentar:
KD:s allt mer märkliga argumentering har gjort att de blivit ultraliberalt när det gäller äktenskapslagstiftningen - och det kan väl aldrig ha varit meningen.
Skicka en kommentar