tisdag 5 augusti 2008

Välkommen till den nya demokratin

Nationalekonomen och författaren Stefan de Vylder, som intervjuas på SvD:s idagsida, är besviken på hur föreningslivet i Sverige har tappat i vitalitet. En viktig orsak är professionaliseringen, i och med att partistödet har växt så har också politiken blivit en karriärväg och medlemmarna har fått allt mindre att säga till om. Den italienska vänsterpolitikern Walter Velt­roni sa ”I samma takt som partierna blir en kast av professionella, tar de själva ledningen i kampanjen för ökat politiker­förakt.”
Läs också Bo Rothsteins syn på saken.
Det går knappast att hitta ett tydligare exempel på detta än det som har hänt i Sverige under sommarens FRA-debatt. Regeringen och allianspartiernas partiledningar befinner sig ljusår från vad de vanliga medlemmarna tycker. Så blir det när man tror att man kan förstå världen genom opinionsmätningar, fokusgrupper och PR-konsulter. Och inget parti har gått längre i den riktningen än de nya moderaterna. Ett parti där man gör "en positiv smålandstjej" till riksdagsledamot och låter henne rösta om FRA-lagen (läs kommentarerna till hennes inlägg). För henne och hennes kollega från kd, Ingvar Svensson, kommer en liten illustration från scaber _nestor av hur det funkar, i bilder eftersom de uppenbarligen inte har lyckats tillgodogöra sig det skrivna ordet.

Det är också därför det är de som råkat mest illa ut. Fortfarande verkar man tro att protesterna kommer att tystna bara man förklarar att man vet bättre, att de som protesterar är dumma i huvudet. Att alla de duktiga, lojala medlemmar runt om i hela Sverige som jobbat för partiet i med- och motgångar, som ställt upp när partiets politik svängt fram och tillbaks, men som vill ha svar på frågan "varför FRA?", ska hålla tyst. Om Reinfeldt, Schlingman, Borg, Tolgfors eller någon annan mot förmodan råkar läsa detta, så kan jag bara berätta att det inte fungerar. Att försöka tysta kritiken från partiets bas genom att skicka ut ett e-mail bestående av lögner, felaktigheter och nonsensargument, som era medlemmar genomskådat för länge sen, är bara korkat, genomkorkat.

Och orsaken till det är att världen förändrats; genom nätet, genom bloggar och wikisar så kan alla dessa demokratins fotfolk snabbt få reda på fakta och argument, och därigenom bilda sig en egen uppfattning. Det är den nya demokratin. Den nya gräsrotsdemokratin.

Därför tror jag också att Stefan de Vylder har helt fel i sina slutord "ta bara de här anonyma hemskheterna på nätet. Gubbar som utger sig för att vara fjortonåriga flickor och stämmer träff. Förtal, skitsnack, uthängning av klasskamrater. En allt vulgärare bloggmobbning. Sånt som man inte normalt gör på öppna möten, öga mot öga. De här fenomenen banar väg för ett brutalare samhällsklimat över huvud taget, samtidigt som folkrörelsereglerna för umgänget mellan männi­skor försvagas." Det är det fula, skitiga och elaka internet som har chansen att utmana den politiska sklerosen.

Ni måste sluta ljuga, sluta att förakta och nedvärdera, börja lyssna och diskutera. Åk ut, sluta jaga photo-ops och börja prata med era medlemmar, sluta hålla välregisserade partimöten som består av envägskommunikation och släpp lös diskussionen!
Annars kommer ni bara att bli en kort och inte särskilt ärofull fotnot i den svenska politikens historia, er plats kommer att intas av dem som förstått och anpassat sig.

Läs gärna två som verkligen har förstått det här, MinaModerataKarameller och Farmor Gun.

Läs också Johan Ingerös lysande inlägg i saken.

Uppdatering: det är glädjande att åtminstone Folkpartiet verkar ha fattat någonting av verkligheten. Åtminstone i så måtto att man är beredd att ändra på förslaget och införa kravet på brottsmisstanke där det är relevant. Det bästa vore dock att helt dra tillbaks förslaget så att man har tid på sig skapa en ny signalspaningslag där massavlyssning är förbjuden!

Jag ska snart berätta hur jag tror att kommer att gå med FRA-frågan. Jag ska bara leta fram lite rekvisita, bl.a. slutscenen ur Den gode, den onde, den fule...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , _

2 kommentarer:

Scaber Nestor sa...

Ibland funderar jag på vad de i verkligheten menar när de säger att de ska lyssna på kritiken.

Menar de att de tar del av kritiken som den uttalas bland kritikerna, eller får de "kritiken" serverad till sig av sina rådgivare som valt ut "kritik" som passar in på deras arbetsgivares världsbild?

Lennart Nilsson sa...

Politiker som kritiseras säger alltid att de ska "lyssna på kritiken". Om de verkligen också gjorde det så skulle de klara sig bättre här i världen.