De ekonomiska utsikterna ser allt sämre ut. Den internationella konjunkturen har snabbt utvecklats åt fel håll; snabbt stigande råvarupriser, bolånekrisen i USA m.m. har nu nått Sverige, vi upplever nu den otrevliga kombinationen av nolltillväxt (0,7% på årsbasis andra kvartalet) och relativt hög inflation (4,4% i juli). Arbetslösheten har, efter att den nya regeringens jobbpolitik på 21 månader skapat 217000 nya jobb (sep06-jun08), åter börjat stiga. Trots detta är Sveriges ekonomi fortfarande stark, både bytesbalans och statsfinanser är urstarka, samtidigt som en del av problemen delvis är statistiska effekter, inflationen stiger tillfälligt pga räntehöjningar och arbetslösheten stiger eftersom fler söker sig till arbetsmarknaden när det har blivit lättare att få jobb.
Nu gäller det för regeringen att hålla tungan i rätt mun, att inte låta de usla opinionssiffrorna diktera en osund stimulanspolitik, mer vårdnadsbidrag eller extra miljarder till diffusa satsningar som gynnar marginalväljargrupper. Då riskerar vi att åter hamna i sjuttiotalets stagflationspolitik.
Satsa istället på finansierade åtgärder som gynnar produktivitet och entreprenörskap. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att sänka bolagsskatten och reducera dubbelbeskattningen på aktier, finansierade genom att höja t.ex. koldioxidskatten.
Realistiskt, nej inte särskilt. Det skulle nämligen kräva en regering som kan förklara vad den håller på med och varför. Alltså inte den här regeringen, med utbildningsministern undantagen.
Något som regeringen kan göra något åt är tvångsförsäljningar av bostadsrätter. Det verkar vara en road to disaster att kronofogden snabbt säljer bostadsrätter på exekutiv auktion för människor med småskulder. Det kan snabbt påskynda en lågkojunktur genom att skapa en spiral, där lägre värdering gör det svårare att få lån vilket leder till att fler tvingas sälja osv.
Att ändra på detta skulle vara en klok åtgärd, och dessutom antagligen inte alltför impopulär.
Läs även andra bloggares åsikter om Regeringen, alliansen, ekonomi, konjunktur, tillväxt, inflation, företagsklimat, bostadsrätter _
Nu gäller det för regeringen att hålla tungan i rätt mun, att inte låta de usla opinionssiffrorna diktera en osund stimulanspolitik, mer vårdnadsbidrag eller extra miljarder till diffusa satsningar som gynnar marginalväljargrupper. Då riskerar vi att åter hamna i sjuttiotalets stagflationspolitik.
Satsa istället på finansierade åtgärder som gynnar produktivitet och entreprenörskap. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att sänka bolagsskatten och reducera dubbelbeskattningen på aktier, finansierade genom att höja t.ex. koldioxidskatten.
Realistiskt, nej inte särskilt. Det skulle nämligen kräva en regering som kan förklara vad den håller på med och varför. Alltså inte den här regeringen, med utbildningsministern undantagen.
Något som regeringen kan göra något åt är tvångsförsäljningar av bostadsrätter. Det verkar vara en road to disaster att kronofogden snabbt säljer bostadsrätter på exekutiv auktion för människor med småskulder. Det kan snabbt påskynda en lågkojunktur genom att skapa en spiral, där lägre värdering gör det svårare att få lån vilket leder till att fler tvingas sälja osv.
Att ändra på detta skulle vara en klok åtgärd, och dessutom antagligen inte alltför impopulär.
Läs även andra bloggares åsikter om Regeringen, alliansen, ekonomi, konjunktur, tillväxt, inflation, företagsklimat, bostadsrätter _
2 kommentarer:
Här är jag inte alldeles med på noterna. Riktigt är förstås att satsa på produktiv politik, men jag ser hellre offentliga investeringar än skattesänkningar. De senare riskerar att bli resultatlösa, då pengarna genom hög sparkvot i duystra tiden riskerar att försvinna ur kretsloppet med utebliven stimulans som följd. Jag är nationalekonoimiskt kompetent och vill förorda återgång till keynesianska tänkesätt. Vad den ekonomiska utvecklingen visar, om något, är ju att liberalparadigmet börjar bli frånkört. Åtgärder i den riktning ni förespråkat har ju redan i stor omfattning genomförts av vår nuvarande regering - med vad hjälpetr det? Att då bara köra på i hjulspåren ter sig inte särskilt kreativt, i synnerhet som den nationalekonomist sakliga grunden härför ter sig alltmer ihålig - såsom vi ser!!
Problemet med en Keynesiansk politik i nuvarande läge är att vi riskerar att hamna (eller snarare redan har hamnat i) ett läge med stagflation, det var det som hände när man försökte parera en lågkonjuntur orsakad av faktorprisförändringar med stimulansåtgärder. Resultatet blev att inflationen bet fast sig och så småningom var man tvungen att tillämpa "kartoffelkurer", med drastiska nedskärningar etc. Offentliga investeringar är ju alltid bra att göra i en lågkonjunktur då det är billigare, men jag tror också att vi måste vidta åtgärder på utbudssidan.
Skicka en kommentar