Det är alltså läge för någon annan att visa det ledarskap som behövs för att åter göra alliansen till ett trovärdigt regeringsalternativ. Den enda realistiska kandidaten är Janne Björklund. Han måste visa att åtminstone Folkpartiet tagit kritiken på allvar och att man insett att det inte går att lägga ut fler dimridåer om ”åtgärder för att stärka integriteten” som i praktiken så uppenbart handlar om att sätta läppstift på grisen. Svenska folket kommer inte att gifta sig med henne ändå. Jag tänker t.ex. på Centerns rätt så patetiska försök att rädda Federleys fejs. Timingen av utspelet talar för att det mest handlar om att torpedera Folkpartiets rörelse bort från FRA-lagen. Ohederligt är det i vilket fall som helst att hävda att man skulle kunna skilja på ”svenska” och ”utländska” meddelanden utan att först läsa dem. Ett lyssnande centerparti kallar Staffan Danielsson det… Och Federley är stolt över att Tolgfors och Reinfeldt klappar dem på huvudet.
Inom Folkpartiet så verkar motståndet mot FRA-lagen, som varit starkt hela tiden, ha blivit ännu mer massivt. Det gäller inte minst i partiets kärnområden här i Stockholm; innerstan, Bromma, Nacka osv, liksom i Göteborg. Ett nytt samråd om FRA-frågan har gått ut till länsförbund, kommunföreningar och medlemmarna. Den arbetsgrupp som leds av partisekreteraren där bl.a. Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson ingår arbetar vidare. Och de är uppenbart inte i sminka-grisen-branschen!
Vi måste bedriva signalspaning på ett sådant sätt att människor inte känner att deras integritet kränks. I det sammanhanget spelar det ingen roll hur filtret är utformat någon roll. Om staten bestämmer sig för att montera mikrofoner i varje hem, vad spelar det då för roll att de inte spelar in om man inte använder något av FRA:s halva miljon sökbegrepp eller om man talar ett utländskt språk. Bara vetskapen om att någon eller något lyssnar kommer att vara så otrevlig att livet blir ett helvete.
Om människor i Sverige tror att deras e-post och telefonsamtal blir avlyssnade så kommer man att begränsa användningen av dessa kommunikationsformer. Tänk t.ex. på flyktingar, hur ska de veta att inte allt de säger överlämnas till de länder de flytt ifrån, och kommer att användas mot deras familjer och vänner. Vi kommer att hamna i en situation där människor inte bara upplever en ökad osäkerhet, ett förändrat beteende kommer också att leda till att vi väljer mindre effektiva kommunikationsformer, vilket på sikt hotar Sveriges ställning som ett informationssamhälle.
Sveriges ställning som en ledande IT-nation kommer att få sig en allvarlig knäck. Chansen att någon skulle vilja etablera något av de framväxande globala datacentra i Sverige minskar drastiskt. Och med dem kommer vi inte heller att få alla de jobb och tjänster som krävs för att driva dem.
Det Janne Björklund måste kräva är att FRA-lagen dras tillbaka och att det tillsätts en kommission som kommer tillbaks med ett förslag på signalspaningslag som kan vinna brett stöd hos alla. En sådan kommission skulle sträva efter konsensus och innehålla representanter för alla riksdagspartier liksom för andra intressen som Advokatsamfundet, IT-industrin, experter m.fl. Kommissionen skulle kunna ledas av Camilla Lindberg så att ingen kan anklaga den för partipolitiskt taktiserande.
Givetvis bör Björklund försöka få med sig resten av alliansen på detta, men om det inte går också vara beredd på att driva igenom förslaget med hjälp av oppositionen. Det handlar om att prioritera att rädda alliansen inte att hålla ihop den i varje fråga. Men det handlar i ännu högre grad om att rädda liberalismen som politisk kraft i Sverige. Och utan liberalism finns det ju självklart i längden inget Folkparti.
…men ibland så förtvivlar man över förmågan till mänsklig dumhet. Som när man läser Mikael Odenbergs debattartikel i SvD. Antingen så har han inte läst lagen eller så är han för korkad för att förstå den;
”All underrättelseverksamhet omgärdas av sträng sekretess. Det är ofrånkomligt men försvårar den offentliga diskussionen. Det är bara ett fåtal personer som har inblick i verksamheten, som vet hur den bedrivs och vad den handlar om. Detta blir till en bördig jordmån för missförstånd, överdrifter, mytbildningar och konspirationsteorier. Sommarens FRA-debatt har i hög grad givit uttryck för just detta.
Jag har förstått att man anses vara arrogant om man antyder att många kritiker fått lagstiftningen totalt om bakfoten. Några tidigare partiledare, dussinet moderata kommunpolitiker, en självutnämnd borgerlig grupp för att stoppa FRA-lagen och nu senast Thomas Bodström har alla i DN givit uttryck för uppfattningen att lagstiftningen måste ändras så att signalspaning bara får bedrivas i de fall där
det finns en brottsmisstanke. Men jag är ledsen - då har de inte förstått någonting.”
Mikael Odenberg, ja, du är arrogant vilket i sig inte är förvånande, men du är också uppenbart okunnig!
Nej, vi behöver inte FRA-lagen, vi behöver Lars Mikael Raattamaas nya diktsamling!
Glöm inte bort att demonstrera mot FRA-lagen! Demonstrationen mot FRA-lagen i samband med riksdagens öppnande. Samling vid Norrmalmstorg kl. 10.00, avmarsch kl. 11.00 med slut vid Sergels Torg. Ta med din folkpartijacka och/eller knappar!
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, folkpartiet, centern, alliansen, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt, mikael odenberg, integritet, avlyssning, lars mikael raattamaa, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, fredrik federley _
11 kommentarer:
Ja, nog kan man förtvivla när man läser sådant desinformativt trams som Odenberg åstadkommit.
Men vågar vi verkligen hoppas på att Jan Björklund ska bita huvudet av skammen och göra som du föreslår Lennart?
Att han borde göra det är en annan sak.
FRA-kramarna verkar vara oåtkomliga för både opinion och sakargument.
Vad gör vi då? Finns annat att hoppas på än att de 6 fp-kvinnorna är ståndaktiga och rider ut stormen och klarar piskrappen från inpiskarna?
Jag tror nog att chansen finns att Janne förstår sitt eget och partiets bästa.
Hej!
Jag skulle vilja knyta an till advokatsamfundets Anne Ramberg och säga att för att få klarhet även i vad FRA sysslat med på senare år så borde även nån sorts sanningskommission bildas. När jag hör ja sägarna använda argumentet om att reglera det som varit oreglerat så får det mig alltid att fundera. FRA lagen reglerar avlyssning i kabel. Det området har tidigare inte varit oreglerat utan förbjudet. Vad gäller spaning i etern så har man betraktat den som fri trots att europakonventionen 8.2 kräver ett explicit lagstöd. Därutöver har FRA sysslat med spaning för uppdragsgivares räkning och då använt som argument att den spaning som då bedrivits har inte sorterat under bestämmelserna för försvarsunderrättelseverksamheten vilket givit fria tyglar och som medborgare undrar jag vad dom eg sysslat med då. Dessutom har dom ju packat upp den nya superdatorn och jag tror inte att dom spelar Tetris på den medan dom väntar på FRA lagen så frågan blir, vad gör den maskinen just nu?
Som ett inlägg i kulturdebatten på en FRA sida så känns dessa rader av Torgny Segerstedt väldigt aktuella:
De fria fåglarna plöjer sig väg genom lufthavet. Många av dem når inte sitt fjärran mål. Det må så vara. De dör fria.
De liknar på intet vis dem som sträcker på halsarna och kacklar vid mattråget och beklagar sig över "galningarna". Så småningom kommer dessa kornätare att bli slaktade och uppätna. Så går det för de tama djuren. De löper aldrig någon risk och de mister alla chanser.
Ja ombudet. En sannigskommission skulle vara "kul"... eller ... möjligen alltför avslöjande.
till Lennart: ja man kan ju hoppas, men är han på väg?
Centern pratar så vitt jag förstår om att operatörerna ska filtrera bort all trafik till och från svenska IP-adresser innan den når FRA. Det är faktiskt fullt görbart, åtminstone i princip - vi har inte sett alla tekniska detaljer.
ombudet:
tack! på pricken!
lars-erick:
vet inte om han är på väg.
leif,
jag kan inte säga om det är
a) tekniskt möjligt i praktiken
b) om det som är tekniskt möjligt innebär någon förbättring när det gäller att skydda den personliga integriteten.
Det är denna typ av frågor som måste utredas grundligt innan lagen börjar verka. Därför är det enda rinliga att dra tillbaks lagen och tillsätta en kommission som tittar på det.
FRA-frågan kan inte frikopplas från et stora sammanhanget.
Internationell storpolitik. Peak oil och Västerns energikris, vilket i kombination med den amerikanska ekonomins obotliga strukturkris kan leda till ett desperat agerande från den amerikanska supermakten, med sikte på att vinna kontroll över oljetillgångarna inte bara i Irak, utan även i Iran. Härvidlag ligger uSA på kollisionskurs med ryska och framför allt kinesiska intressen, och även Indien framstår som ett osäkert kort att räkna med. Jag utgår från att Irans luftförsvar och övriga militära kapacitet byggs upp med diskret kinesiskt och kanske även ryskt bistånd. Ett desperat israeliskt flygangrepp mot Irans atomanläggningar kan föranleda iransk reaktion med stängning av Hormuzsundet och missilangrepp på de irakiska oljeanläggningarna, varigenom världen omedelbart kastas in i akut kris med överhängande risk för storkrig. I detta läge finns det skäl att kritiskt ifråga sätta amerikansk baspolitik. Hur garantera att inte baserna i Polen utruystas med offensiva vapensystem? Gardering mot iranska interkontinentala robotar förefaller långsökt, och inte heller mot ryska sådana finns klart motiv, eftersom de senare snarare tar vägen över ishavet. Det finns alltså grundad misstanke om offensiva syften, och den ryska oron för inringning vfrån Baltikum, Östeuropa, Ukraina och Georgien tycks ha en välgrundad defensiv aspekt som inte skall missaktas, och med de ryska militärstrategiska motåtgärderna får vi nu en mycket snabbt ökad spänning i världsläget. Att marknaderna bör prisa denna politiska aspekt negativt synes självklart med hänsyn till ev. effekter på oljepriset.
Det är för svensk statsnytta vitalt att göra en korrekt bedömning av rådande världsläge. Då måste de ryska avsikterna utrönas grundligt, vilket käver informationsinhämtning på bred front och avancerad analys. Mot denna bakgrund gör svensk FRA-debatt intryc av patetiskt ankdammsplask. Vi har långt större bekymmer än så.
Man skall inte vattna blommorna när huset brinner!
Allt det här FRA-tjoandet förtjänar faktiskt ingen respekt. Det är bara för glyttigt alltihop. Jag är övertygad om att våra bloggande frihetshjältar står inför en pedagogiskt mycket utvecklande kalldusch. De riskerar att inom en nära framtid framstå som utomordentligt fåniga, hela gänget.
Jag håller med dig Kraxpelax, det är inte smart att vattna blommor när huset brinner. Då är det bättre att vattna huset.....
Tänk om regeringen hade tänkt på det då man monterade ner försvaret. Uppenbarligen så delar man inte Din oro eller din analys. Annars håller jag också med dig om att det är viktigt att vi har korrekta underrättelser och att det utifrån dessa också görs goda analyser.
Det är i nästa steg jag tappar bort dig. Den absoluta majoriteten FRA lagsmotståndare resonerar som jag vad gäller behovet av underrättelsetjänst och signalspaning.
Vad vi inte ställer upp på är att man för den sakens skull skapar ett system som gör det möjligt att ta del av vilken som helst svensks privata och förtroliga kommunikation.
Vi ställer inte upp på att man på någon sorts Orwellska förklarar för oss att om vi nu bara inskränker fri- och rättigheter så stärker det integriteten och demokratin. Det resonemangets logiska konsekvens blir att demokratin är som starkast då den avskaffats....sic!
Av någon för mig outgrundlig anledning har förespråkarna låst sig fullständigt vid en lag som är fekonstruerad, felaktigt beredd och som med garanti kommer att fällas i Europadomstolen. Alternativen är faktiskt inte FRA lagen som den ser ut eller ingen lag och ingen spaning alls. Man kan lära av andra. Tyskland har t.ex utvecklat en lag som klarar allt det som FRA lagen inte klarar vad gäller integritetsskydd. Dom har gjort det så bra att vid prövning har den också godkänts av domstolen i relation till europakonventionen.
Personligen har jag förespråkat en "tysk lösning" rätt länge nu. Regeringens ovilja att överhuvudtaget ta debatten kring lagen framstår, ju längre tiden går, som alltmer märklig.
FRA lagen kommer som sagt heller inte att klara kommande granskning så varför inte från start se till att vi har ett hållbart och realistiskt alternativ.
Jag fyller på detta med skälen till varför lagen inte kommer att klara prövningen och vilka konsekvenser jag menar att detta bör få redan i höst.
GRUNDLAGSFRÅGA
Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. Detta anges uttryckligen i 2 kap. 23 § regeringsformen. Bestämmelsen riktar sig i första hand till lagstiftaren, dvs. riksdagen, som har det primära ansvaret för att den inhemska rätten står i överensstämmelse med konventionen (se Grundlagarna, 2. uppl. Holmberg m.fl. 2. uppl. 2006, s. 184).
Enligt 8 kap. 18 § regeringsformen bör regeringen i vissa fall, enligt vad som där närmare regleras, inhämta yttrande över lagförslag från lagrådet. Lagrådets granskning ska bl.a. avse hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt. Lagrådets yttrande tas alltid in i regeringens proposition som en särskild bilaga.
Av riksdagsordningen följer att talmannen ska vägra ställa proposition om han eller hon finner att ett yrkande strider mot grundlag, se 2 kap. 9 § första stycket. Talmannen är skyldig att motivera ett beslut att vägra ställa proposition.
Jag menar att regeringens proposition 2006/07:63 strider mot Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.
Den lagrådsgranskning som är gjord, enligt andra stycket ovan, är på många sätt märklig. Lagrådet uttrycker i sitt svar på lagrådsremissen en på många punkter viktig kritik. Denna kritik har dock inte lett till att förslaget ändrats på samtliga de punkter som kritiken omfattar.
I en del av remissvaret är också Justitierådet Thorsson så kritisk att han avger en egen mening. (se nedan under B.)
Trots den kritik som framförs kommer lagrådet till slutsatsen att propositionen kan föreläggas riksdagen för beslut.
Mot detta har jag två huvudinvändningar vilka jag anser vara av sådan karaktär att talmannen, då riksdagen i höst åter skall behandla yrkandet, ska vägra att ställa proposition.
Till detta skall även fogas att det sedan lagrådet gjorde sin granskning har avkunnats ytterligare en dom i Europadomstolen som har direkt betydelse för denna lags utformning. Mer om denna nedan.
Mina två huvudinvändningar är följande:
A. I remissbehandlingen nämns överhuvudtaget inte Europadomstolens dom i målet Segerstedt-Wiberg m.fl mot Sverige 2006-06-06, i vilken Sverige inte anses uppfylla konventionens krav genom den tillsyn som JO, JK, Datainspektionen och Registernämnden bedriver, varken sammantaget eller var och en för sig.
Då förslaget, vad gäller utformningen av effektiva rättsmedel enligt artikel 13, är utformat på motsvarande sätt som i ovanstående dom, kan det antagas att Sverige åter kan komma att fällas för brott mot artikel 13 i konventionen.
Det är även, enligt Europadomstolens fasta praxis, staten som har att visa att det finns ett effektivt rättsmedel.
B. Justitierådet Thorsson angav som sin egen mening följande:
”I det remitterade förslaget undantas inriktningar av signalspaningen som avser regeringens eget underrättelsebehov från tillståndsplikt, och enligt Lagrådets förslag undantas sådan inriktning som har angetts av regeringen eller Regeringskansliet.
Enligt min mening finns det inte grund för att i en reglering som skall uppfylla Europakonventionens krav om skydd för privatliv och korrespondens undanta signalspaning som utförs för regeringens räkning från kravet på rättslig förhandsprövning.”
Den bedömning justitierådet gör stämmer väl överens med den praxis som finns hos Europadomstolen och i denna praxis har samma krav ställts på villkoren för avlyssning av trådlös kommunikation som i fråga om annan telekommunikation (Weber och Saravia mot Tyskland, mål nr 54934/00).
C. Sedan lagrådet genomförde sin granskning har dom i målet Liberty m.fl. mot Storbritannien avkunnats 080701. I denna fälls Storbritannien för brott mot artikel 8 efter bedömningen av en lag om signalspaning/avlyssning som till sin utformning överensstämmer synnerligen väl med den nu föreslagna svenska lagen.
De skillnader som finns utgörs förenklat av att den brittiska lagen inte omfattade en lika stor andel av befolkningen och att den i jämförelse med den svenska lagen även hade en bättre preciserad inriktning.
Trots dessa, för den brittiska lagen positiva skillnader, fälls den alltså i domstolen.
Jag menar mot det ovan anförda och i kombination med vad som i övrigt anförs i Centrum för rättvisas klagomål vid Europadomstolen, att det finns mycket starka skäl att utgå från att även den svenska s.k FRA lagen kommer att fällas vid en prövning och att det förslag riksdagen har att ta ställning till därmed står i strid med regeringsformen 2 kap. 23§.
Jag menar mot ovanstående bakgrund att talmannen, jml. 2 kap. 9 § Riksdagsordningen, ska vägra ställa proposition!
Skicka en kommentar