Stockholms själ

I två debattinlägg i Svenska Dagbladet får Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Mikael Söderlund (m), och hans vision för det framtida Stockholm, hård kritik. Dels från Kerstin Westerlund Bjurström, ordförande i Samfundet S:t Erik, som ororar sig för att stadens själ ska gå förlorad när den nuvarande visionen om att hålla stadens siluett, som är det kanske viktigaste för att bära upp Stockholms varumärke, oförändrad byts ut mot nya höga och massiva hus. Hon frågar sig också hur förenligt det är med klimatmålen att fortsätta koncentrationen till innerstan, när vi verkligen behöver en förtätning av ytterstan så att det skapas underlag för en bra kollektivtrafik. Jag instämmer med hennes synpunkter. Det är viktigt att vi ser till att hålla Stockholms centrum i en skala som gör att man kan kombinera funktionen som Nordens centrum med den bedövande skönhet som gjort stadesn världsberömd, och som, genom miljoner turister, utgör en viktig förutsättning för vårt näringsliv. Det finns hos en del debattörer en slags barnslig tro att om man bygger skyskrapor så kommer Stockholm att bli mer som New York och Hong Kong. Barnslig därför att det inte är hushöjder som skapar kreativ täthet och kulturell mångfald. Se bara på den stad som kanske har mer av de varorna än någon annan Paris, det är knappast i La Defense som det händer...
Satsa istället på en rejäl förtätning i ytterstan. Skapa ordentliga knutpunkter runt stan, i Kista, i Skärholmen/Kungens Kurva, i Farsta, i Vällingby, i Älvsjö och i Solna/Sundbyberg. Och varför inte i Nacka? Bygg gärna riktiga skyskrapor på dessa platser, så att man får ett rejält underlag för service och kollektivtrafik. Det är receptet för en modern, attraktiv storstad som kan stå för både skönhet, hållbarhet och ekonomisk utveckling.

Den andra artikeln är skriven av tre miljöpartister som kritiserar den centralisering av stadsbyggnadsprocessen som pågår i Stockholm. Något som moderaterna för övrigt också drivit igenom här i Nacka. Bl.a. har stadsdelsnämndernas inflytande minskats och man håller på att gå över till et system med rullande översiktsplanering. När det gäller centraliseringen och det minskade medborgarinflytandet så är det här gamla käpphästar för stockholmsmoderaterna. De verkar ibland ha en närmast stalinistisk tilltro till att största möjliga effektivitet uppnås om så få som möjligt bestämmer. När det gäller stadsbyggnadsområdet var det tyvärr den inställningen som gav katastrofala resultat under 60- och 70-talet. Jag fruktar att vi kommer att hamna där igen snart.
Däremot tror jag att rullande översiktsplanering kan vara värt att testa. Den nuvarande översiktsplaneringsprocessen har varit så tunggrodd att den motverkat sitt syfte. De flesta svenska kommuner har mer eller mindre obsoleta översiktsplaner, vilket gör att de inte används, med en hög grad av anarki i detalsplanerna som följd.

Michael Söderlund svarar på SvD:s Brännpunkt att Stockholm inte är något museum. Han vill absolut satsa på nya skyskrapor.