Folkhälsominister Maria Larsson (kd) föreslog häromdan att en särskild kommission ska tillsättas varje gång en kvinna dödas, dessa sociala haverikommissioner ska granska huruvida "samhällets skyddsnät brustit". När jag först läste om detta tyckte jag att det väl verkar vara en bra idé. Mäns våld mot kvinnor är ett av våra allra största samhällsproblem. Inte bara våldet i sig, utan också den otrygghet som det skapar hos många, och i viss mån de flesta, kvinnor.
Men, när man tänker efter några sekunder så framstår idén som allt mer bisarr. För det första, varför bara kvinnor? Är det för att det är särskilt allvarligt när en kvinna dödas? Eller är det så att kvinnor främst ska skyddas av de sociala myndigheterna och samhällets skyddsnät, medan män skyddas av polisen.
Det finns redan idag en slags särskilda kommissioner som, hoppas jag, gör en noggrann granskning varje gång en människa, kvinna eller man, dödas. De kallas polisutredningar. Att tro att man kan komma åt det här problemet genom ytterligare kommissioner är nog snarast att blunda för de verkliga orsakerna. Vi räddar inga liv genom att lägga ut dimridåer. Det grundläggande problemet ligger i det könsrollsmönster som finns i vårt samhälle. Det handlar om att vissa män, långt ifrån de flesta, har lätt för att ta till våld, men svårt för att prata. Det handlar om att vissa kvinnor, men långt ifrån de flesta, nedvärderar sig själva och ikläder sig en offermentalitet. Det handlar också i hög grad om vårt förhållande till alkohol och droger.
Vi måste fortsätta jobba för jämställdhet, vi måste fortsätta stödja kvinno- och mansjourer, och framför allt måste de som utför dessa vidriga brott låsas in på mycket lång tid!
Barbro Hedvall kommenterar detta här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar