Kulturpolitik?

Sedan det fria inträdet togs bort på de statliga muséerna har antalet besökare på världskulturmuséerna minskat med 25% och på livrustkammaren med 55%. Det här är inte bara kulturellt dumt, det är också ekonomiskt vansinnigt. Att institutioner som till helt övervägande delen är skattefinansierade stänger ute besökare som inte har råd att betala gör att statens pengar gör mindre nytta. Dessutom är frågan om inte de minskade intäkterna i muséeshoparna och caféerna gör att man också totalt sett förlorar pengar på omläggningen.
DN:s huvudledare igår handlade om detta, och om alliansregeringen kulturpolitik i sig:

"Om det går att finna en linje i alliansregeringens kulturpolitik så här långt är den tunn: det ska inte vara gratis och det ska helst vara lönsamt. Det positiva med denna hållning är omsorgen om skattebetalarna. Men en kulturpolitik kan inte bygga på snål misstro mot kulturen i sig."

Man kan givetvis argumentera mot att man ska ha en kulturpolitik överhuvudtaget, och hävda att marknaden är bäst skickad att ge folk det folk vill ha i form av kultur och underhållning. Men detta synsätt har knappast varit utgångspunkten för alliansen. Snarare är problemet att man saknar en kulturpolitisk vision, annat än, den i och för sig vällovliga. att man vill komma bort från sossarnas. Det är synd för kulturen behövs;

"Det offentligas främsta uppgift är att vårda, förmera och överlämna ett kulturarv till nya medborgargenerationer. Det är en stor uppgift. Det handlar om utbildningar och institutioner, om framföranden och utställningar. Det handlar om att introducera konst och kultur i nya sammanhang och för nya människor. Det handlar om att stå för det för tillfället icke-efterfrågade lika väl som för det mer populära.

Utgångspunkten måste vara att kulturformerna har ett värde i sig, ett värde som inte mäts i vuxnas besök eller ungdomars utbildningsval. Där måste också finnas en insikt om vad som går förlorat när kunskaper försvinner. Klassisk balett och klassisk musik må vara mindre efterfrågade i dag, men finns inte kunskaperna kan vi inte få dem tillbaka."

Det mesta av kulturen klara sig alldeles utmärkt utan skattepengar, men inte all kultur. Framför allt inte den kultur som är lite mer nyskapande och okonventionell.

Man kan se på kulturen lite grann som på forskningen, det finns grundforskning som inte kan existera genom dra in pengar på marknaden, men som behövs för den tillämpade forskningen. Det är på samma sätt med kulturen, det finns kultur som behövs, men som inte klarar av att finansiera sig själv. Delvis kanske den kan finansieras via rika mecenater, men det offentliga behövs också.

Det andra skälet till att det kan behövas offentligt stöd är att göra kulturutbudet tillgängligt, man kan till stor del betrakta kulturen som en kollektiv vara.

Det tredje skälet är att forskningen visar att ett brett och högklassigt kulturutbud skapar ekonomisk tillväxt, bl.a. genom att stimulera värdetillväxt i den kreativa sektorn, men också genom att göra platser mer attraktiva, vilket drar till sig kompetens, investeringar och turister.

Se DN, DN1, SvD, SvD1, SvD2

Uppdatering: Under tiden i Frankrike... beslutar den nya borgerliga regeringen att, just det, införa fritt inträde på de statliga muséerna. Skälet är att man vill göra kulturen tillgänglig för alla.
Beslutet att ta bort det fria inträdet var på många sätt obegripligt, för en gångs skull hade man genomfört en kulturpolitisk reform som fungerade och som var populär.

Uppdatring: DN har idag (10/1) mer om detta. Totalt sett har muséerna tappat 1,5 miljoner besökare! Mest besökare har Naturhistoriska riksmuseet och Moderna museet förlorat, som tillsammans hade över 700.000 besökare mindre med 2006.