Erica Lejonroos är en kvinna som efter ett liv fyllt av droger och kriminalitet lyckades komma på fötter. Hon engagerade sig i samhället och politiken. Efter valet 2006 var hon föreslagen som kommunalråd i Sundbyberg. Då satte TV4 in en kampanj mot henne, huvudsakligen baserad på falska uppgifter. Erica orkade inte stå emot trycket, utan valde att tacka nej till uppdraget. TV4 har sedan dess blivit fällda i granskningsnämnden, men inte ens bett om ursäkt fär sitt agerande. Om detta skriver Lars Adaktusson idag en krönika i Svenskan.
Tyvärr så verkar situationen bli värre och värre. Nyhetshetsen och konkurrensen verkar göra att mindre tid ägnas åt det journalistiska hantverket, att faktiskt se till att det man publicerar är sant. Man får också intrycket att redaktionerna har rymligare och rymligare samvete när det gäller att publicra osäkra uppgifter, eller att fråga sig vad som är relevant. Också den politiska journalistiken verkar ha inspirerats i allt för hög grad av skvallerpressens kändisrapportering. Politikers skilsmässor och fyllor blir viktigare än de förslag de lägger i riksdag och regering. Att spela på människors avundsjuka genom att visa på vilka förmåner de har blir viktigare än att se vad man faktiskt lyckas genomföra.
Till slut hamnar vi i en situation där personer som Erica Lejonroos blir omöjliga i politiken. Är det verkligen så att vi vill bli styrda endast av typer som började sin politiska karriär vid 13 års ålder och som är barn till andra toppolitiker, eftersom de är de enda som kn ha ett garanterat fläckfritt förflutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar