I en intressant och välskriven essä i DN skriver Mats Wiklund om hur ordet liberal åter börjar bli rumsrent i USA. I ett land som skapades av en liberal ideologi och där under efterkrigstiden den liberala ideologin var mer eller mindre allenarådande blev från slutet av 70-talet liberal ett fult ord. Konservativa krafter och konservativt tänkande tog över, och nådde sin kulmen i den nuvarande administrationen. Nu har tydligen det amerikanska folket fått nog av inskränkthet och misslyckanden.
Liberalismen har alltid stått för framtidstro. Det är när den har sviktat som människor har övergivit liberalismen. När man lider nederlag så är det lättare att ty sig till någon fundamentalistisk messias än att faktiskt försöka se vad man gjort för fel själv. Det var vad som hände i Tyskland efter första världskriget, det är vad som vi ständigt ser i den muslimska världen, det var vad som, i mycket mildare form, hände i USA efter att man blev besegrad i Vietnam.
Kontrasten var blivit mer och mer slående under de senaste decennierna. Medan USAs politiker och folk har verkat bada i fundamentalistiska knäppigheter, så har större delen av den demokratiska världen alltmer gått mot ett liberalt konsensus. I Sverige för de två partier som själva inte i någon mån skulle definiera sig som åtminstone delvis liberala, v och kd, en tynande tillvaro.
Förhoppningsvis har konservatismens misslyckande både vad gäller kriget mot terrorismen och den ekonomiska och sociala situationen för vanliga amerikaner gjort att amerikansk politik också hamnar där. Ett val, nästa år, mellan Hillary Clinton och Rudy Guilliani skulle vara ett gott tecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar