Mona Sahlin har befunnit sig i centrum av Svensk politik längre än någon annan som jag känner till, hon kom in i riksdagen 1982 och in i regeringen 1990. Ändå har jag aldrig hört henne uttrycka någon politisk åsikt. Hon levererar ständigt nya floskler och angrepp på "högern" och "högerregeringen", men hon verkar aldrig ha haft någon vision om hur hon vill förändra samhället. OK, har man ju tänkt, hon är benhård karriärist och ser till att hålla käften under Kim-Il-Persson, så att hon får chansen att driva sina frågor sen. Problemet är att sen hon blev partiledare har hon inte överhuvudtaget gett ett enda besked om vad hon tycker på ett substantiellt sätt.
I sitt Almedalstal sa hon inte heller någonting om hur hon vill förändra Sverige, däremot berättade hon att hon ville tillsätta en ungdomspanel, tydligen för att hon inbildar sig att ungdomen har de visioner som Mona aldrig har haft. Två av dessa ungdomar kom upp på scenen under hennes tal, "som båda gav sin syn på högerregeringens ungdomsfientliga politik och om ungdomars krav på att bli tagna på allvar." Inte mycket till visioner där heller.
Hon angrep också moderaterna för att deras "nya miljöpolitik" inte innehåller några konkreta förslag, utan bara är de ”nya kameleonterna”, samtidigt som hon presenterade exakt noll egna förslag inom området. Förutom "Vi socialdemokrater har alltid stått upp för FN, vi behöver FN, vi är FN!" *LOL* Problemet med svensk miljöpolitik är inte bara att moderaterna är totalt ointresserade, problemet är att sossarna också saknar miljöpolitik. Med Mona vid rodret lär inte det förhållandet ändra på sig.
Jag har träffat Mona vid ett par tillfällen och upplevt henne som en väldigt varm, trevlig och intelligent människa. Men är det sådana ledare vi vill ha? Är det inte egenskaper som passar bättre för en receptionist? Sverige behöver en opposition!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar