Sedan intrångsskandalen har folkpartiet inte gjort mycket rätt, om man ska tro bilden i media. Efter Dalarnas beslut i partiledarfrågan startades det välkända drevet för att pressa fram åsikter från övriga länsförbund. Och samtidigt verkade media allmänt ha bestämt sig för att Lars Leijonborgs dagar som partiledare under alla förhållanden var räknade.
Nu har avgången annonserats och då är det plötsligt fel på det mesta. Fel tidpunkt, fel trolig efterträdare, fel att utsätta allianskvartetten för sådana påfrestningar, fel politik, fel om Leijonborg sitter kvar som minister, fel om han avgår osv. Och som kronan på verket skriver Marie Söderqvist i Expressen att ”inom varje mjuk och vänligt sinnad folkpartist finns en sadist som vill ut. Varför ska man avsätta Leijonborg på bästa sändningstid två år i förväg?”
Sadister kan media dock lätt hitta på närmare håll. Man behöver bara lyssna på den behandling Lars Leijonborg fick av en del journalister under måndagens korsförhör om hur han kände sig, vad han nu ska göra, vilka misstag han begått, vad han ångrar mm. Lite empati hade väl varit på sin plats. Leijonborg har min beundran för den stil och det tålamod han visade under den tunga måndagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar