Boende - en rättighet?

Bostad behöver alla. Men alla har inte tak över huvudet. Hemlösa finns i alla kommuner oavsett om det finns bostäder eller inte. Antal personer som är hemlösa vet man inte. Är man hemlös om man bor i andra hand? Eller är man hemlös om man bor hemma hos föräldrarna fortfarande vid 20 års ålder? Man vet från socialstyrelsens sida att det finns minst 17800 personer (vecka 18 år 2011) som är hemlösa i Sverige. I Nacka finns drygt ett 100-tal. Att ca 75% är män och att det förekommer missbruk och psykisk ohälsa vet man också.

Regeringen har satt upp några mål, tex att alla ska ha tak över huvudet, att det ska finnas boende när man varit på institution eller inom kriminalvården. Man vill också underlätta för inträde på den ordinarie bostadsmarknaden samt att man ska arbeta med att förebygga vräkningar. Att inga barn ska drabbas vid vräkningar ingår förstås.
Nackas egna mål är att ingen ska vräkas (noll-vision) och att antal hushåll som återkommer med hyresskulder och störningar ska minska. Men det förekommer tyvärr varsel och avhysningar ändå.

Om alla förstår att man ska undvika betalningsanmärkningar och att betala hyran framför andra skulder skulle fler ha tak över huvudet. Men vad gör man med de som inte förstår eller vill förstå? Vems ansvar är det att förklara för ungdomar som ska ut i vuxenlivet hur det fungerar? Skolan? Föräldrarna? Allt för många ungdomar idag har skulder, framför allt mobiltelefonskulder. Det är verkligen inte någon bra början av sitt vuxenliv.

Bostadsbolagen räknar med att man kan avsätta drygt 25% av bruttolönen till hyra. Vad händer om man plötsligt får lägre inkomst? Ska man tvingas byta bostad om man har bott hela livet i samma lägenhet?

Eller hur ska man göra med de som har låga inkomster och som bor i billiga lägenheter med renoveringsbehov? Ska de få upprustning med högre hyra och dålig ekonomi som följd? Eller ska de ha kvar bostaden med renoveringsbehov?

Ska de som har ett pågående missbruk få en bostad? Projektet ”bostad först” pågår i några städer bla i Göteborg. Missbrukare får då en bostad och sedan går man vidare med behandling. Det har visat sig vara lättare att komma ur missbruket på det sättet. Visst låter det bra men jag kan tänka mig att det inte är så många som vill ha en granne som har ett pågående missbruk.

Är bostad en rättighet? Eller är det så att det finns tillfällen då man inte har den rätten kvar? Vilket ansvar har man själv?

I Nacka byggs det men det räcker inte. Folkpartiet är positiva till även bygga fler hyresrätter eftersom det bland annat underlättar inträdet på bostadsmarknaden.

Hade det funnits lösningar på dessa problem så hade alla haft tak över huvudet.