lördag 24 april 2010

Hotet mot Stockholm



Stockholm är unikt. En grön storstad på vatten. Kanske världens vackraste huvudstad, med en fantastisk blandning historiska minnesmärken, ny spännande arkitektur, folkliv, vatten överallt och stora gröna områden nära både stadens centrum och människors bostadsområden.

Det är inte en slump att det är så. Genom att definiera gröna kilar som sträcker sig från den omgivande landsbygden in mot centrum. Genom att naturområdena hänger samman så kan djur- och växtliv spridas så att det inte utarmas. Det ger också oss människor fantastiska möjligheter att både röra på oss och hitta en lugn vrå att koppla av på. Det är otroligt viktigt för vår hälsa, både fysiskt och psykiskt.

De gröna kilarna sticker i ögonen på exploatörer som hellre sätter tänderna i jungfrulig mark än försker sig på det mer besvärliga att bygga vidare på den stad som finns, att förtäta och fylla i, i bra kollektivtrafiklägen.

I Stockholms stad har man sedan förra valet stoppat bildandet av naturreservat. En orsak är att vissa Stockholmspolitiker är besatta av idén att Stockholm ska ha mer än en miljon invånare innanför kommungränsen. Jag hoppas verkligen att man inser vad man håller på med och snabbt skyddar de gröna kilarna. Trots allt så går det ju inte att ångra sig och få tillbaks naturen när man väl har exploaterat.

En ljuspunkt i sammanhanget är väl ändå att reservatsbildandet fortsätter i de 25 andra kommunerna i Storstockholm, utom i den rödgröna röran Sundbyberg, där bl.a. miljöpartiet är med och slaktar ett av regionens viktigaste grönområden, och en fundamental del av Järvakilen.
Här i Nacka däremot bildar vi enligt planerna 5 nya naturreservat innan valet, i tillägg till de 11 vi redan har. Och nästa mandatperiod finns det ytterligare en rad områden som vi bör skydda, t.ex. Svärdsö, Nyckelvikens utvidgning, Rensättra/Ramsmora och Ryssbergen. Vi måste också ge hela det gigantiska Erstaviksområdet ett långsiktigt skydd från exploatering (det är idag fidiekommiss).

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan du förklara vad poängen är med att sprida "djurliv" mellan de gröna kilarna i Stlm?
Rimligtvis så sprids "djurlivet" från omliggande landsbygd in i kilarna. Något behov till att ha spridningsmöjlighet mellan kilarna finns inte!
Vidare så kan man undra hur staden ska kunna växa om inte ens tämligen risiga områden som Gubbängsskogen/Älvsjöskogen och Åstafältet inte ens kan bebyggas i ytterkanterna.

Erik Sandblom sa...

Jag tycker naturområden är viktiga men det är också viktigt att fråga sig varför man ska ha dem. Om det endast är i naturområden som man kan "ge människor fantastiska möjligheter att både röra på oss och hitta en lugn vrå att koppla av på" så tror jag det finns större problem med staden än brist på naturområden.

Tänk om man skulle bygga lite mer som i Gamla Stan och lite mindre som i Kista. Då skulle man kunna röra sig på gatorna med lite mindre stress.