Är Per Gudmundson Sveriges sämsta (borgerliga) ledarskribent? Svaret på den frågan beror lite på om man tycker att ledarskriverier ska ha någon relation till journalistik. Per Gudmundssons inställning till journalistik verkar vara lite som Anna Ankas inställning till sex.
I dagens ledare hävdar han att miljöpartiets opinionsmäsiga framgångar de senaste månaderna beror på att journalistkåren skulle vara miljöpartister.
Per Gudmundsons förmåga till logisk reflektion demonstreras inte minst av hans teori om att eftersom 25% av journalistkåren sympatiserade med miljöpartiet i en undersökning för tre år sedan, och miljöpartiets opinionssiffror fördubblats sedan dess, så måste numera 50% av journalistkåren vara miljöpartister. Vilket i sin tur är förklaringen till att miljöpartiets opinionsmässiga framgångar.
Visserligen har såväl Folkpartiet som Moderaterna starkt stöd bland journalistkåren, i synnerhet bland de journalister som jobbar på de tunga storstadsredaktionerna, men Per Gudmundsson har inte valt detta som förklaring till de framgångar dessa partier hade inför valen 2002 resp. 2006. Och hur förklarar man att Kristdemokraterna låg ännu högre i slutet av 90-talet än vad miljöpartiet gör idag, med tanke på att sympatierna bland journalistkåren ligger på 0,0%?
Självklart kan man hålla med om att en kritisk granskning av Miljöpartiet lyser med sin frånvaro. Men det gjorde den också av de Nya Moderaterna inför valet 2006 och av Folkpartiet när Lejonkungen stod på topp, liksom när Alf Svensson fick bre ut sig om "etik&moral".
Sanningen är väl den att journalister alltid, i alla sammanhang, försöker stå på läsarnas sida genom att hylla de framgångsrika och sparka på de som ligger. Idagsläget råkar det bara vara så att Miljöpartiet har förflyttat sig och gjort lattegenerationens agenda och livsstil till sin, samtidigt som moderaterna har visat prov på både okänslighet och oskicklighet när det gäller att hantera bl.a. sjukförsäkringen.
Om Per Gudmundson vill göra alliansen en tjänst, och kanske se till den får fyra år till vid makten, så skulle han nog snarast skriva om vad alliansen borde ändra på i sin politik, än att se spöken i julnatten.
Se också Peter Wolodarski.
2 kommentarer:
Johan Ingerö skriver också bra, på http://ingero.blogspot.com/2009/12/super-mario-wetterstrand.html
Jag gjorde en kritisk granskning av den källan som han använde från 2006 som mätte då att Mp hade en över representation i journalistkåren.
Jag hittade Ken Asps egen kommentar till den mätningen som Per Gudmundson lyfter fram nu.
Här är några punkter. Ber om ursäkt för att det blir lite klipp och klistra för att jag postat detta på flera bloggar. Det är inte mindre relevant för det.
Källan som SvD journalisten från den oberoende moderata tidningen handlar om en mätning som skedde 2006.
Ken Asp skrev själv en artikel om detta 2006 när han presenterade denna mätning. Kan lyfta fram lite slutsatser från den mätningen.
1. Ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren.
2. De journalister som bevakar ekonomi och politik i de riksspridda Stockholmsmedierna står långt till höger om resten av journalist-kåren.
3. Bland ekonomi- och politik journalisterna stöder en majoritet den borgerliga alliansen – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister. Bara var femte är socialdemokrat.
4. Däremot är stödet förregeringen och dess stödpartier överväldigande i journalistkåren som helhet. Nästan var fjärde väljer miljöpartiet, 14procent vänstern och 30 procent socialdemokraterna. (notera att detta är skrivet innan valet 2006)
5. Fyrtiotalisterna är numera den åldersgrupp bland journalisterna som har den största andelen borgerliga sympatisörer och den minsta andelen sympatisörer till vänsterpartiet.
Om SvD verkligen vill återge en rapport från 2006 är det i sin rätt att ta med hela raporten istället för att gömma vissa delar.
http://www.dn.se/opinion/debatt/moderaterna-storsta-partiet-bland-samhallsjournalisterna-1.501065
-----
Kan tillägga att det känns som att ta del av en gammal opinionsundersökning som kan ha varit relevant hösten 2005 , men knappast vintern 2009. Eftersom jag tror att Per Gudmundson har läst rapporten tycker jag att det är väldigt selektivt som han läser rapporten.
Skicka en kommentar