fredag 27 november 2009

Hur kan det bli så fel?

Den moderate ordföranden i socialförsäkringsutskottet Gunnar Axén intervjuades i morse i radions P1. Tyvärr var det en deprimerande demonstration av total dövhet för de ställda frågornas högst relevanta innehåll.

Frågan gällde en person, som är sjukskriven på halvtid från sin heltidsanställning, men som har goda utsikter att med tiden kunna återgå till sin heltid. Denna person tvingas nu använda sina begränsade krafter till att delta i ett ”introduktionsprogram” på arbetsförmedlingen, därför att hans sjukdagar tagit slut. Till vilken nytta?

Exempelpersonen, som hade ett bra jobb, hade långvarig huvudvärk till följd av en hjärnhinneinflammation. För närvarande orkade han på grund av värken bara arbeta halvtid. För att vara berättigad till någon ekonomisk ersättning på den ”sjuka” halvtiden, måste han delta i arbetsförmedlingens introduktionsprogram, när halvdagsjobbet var avklarat. Varför? Hur ska han orka? Blir han snabbare frisk av att trötta ut sig? Är det inte just för att han inte orkar vara igång hela dagen, som han jobbar halvtid?

Gunnar Axén gav inte ett enda svar som hade relevans för den aktuella personens situation. I stället rabblade han mantrat om att det var bra att nu ge de sjuka en chans att komma tillbaka och detta hade ingen regering tagit tag i förut dvs. allt det som vi hört socialförsäkringsministern säga och som kanske har relevans för en heltidssjuk arbetslös person.

Personligen skäms jag över att folkpartiet har kunnat delta i denna totala sammanklumpning av människor med högst individuella sjukhistorier, förhållanden och behov. Var finns respekten för individen?

Inga kommentarer: