Aleksandr Solzjenitsyn har avlidit. Jag var kanske 10 år när jag läst hans långa novell "En dag i Ivan Denisovitjs liv" om en helt vanlig dag i en helt vanlig lägerfånges liv. En av många miljoner under Stalintiden. Den kom att påverka min syn på världen i väldigt hög utsträckning, att det viktigaste av allt är friheten, och att vi aldrig ska lita på att den makt som vi överlämnar till staten inte missbrukas.
Novellen gavs ut 1962, under Chrustjevs töväder, i den litterära tidskriften Novij mir. Den väckte sensation och den okände Solzjenitsyn blev snabbt en av Sovjets mest kända personer. Tövädret varade inte länge och när han tilldelades nobelpriset 1970 förvägrades han att ta emot det. 1974 blev han tvingad att lämna Sovjet.
Både hans skildring av det sovjetiska lägersystemet, bl.a. i Gulagarkipelagen, och behandlingen av honom som person gjorde att Solzjenitsyn i hög grad bidrog till att även vänstermänniskor i väst tog avstånd från kommunismen som system. han blev också en inspiration för den medborgarrättsrörelse som var en viktig orsak till Sovjetimperiets fall.
Se DN, SvD, SvD1, AB
Läs även andra bloggares åsikter om kommunism, Solzjenitsyn, arbetsläger, sovjet, En dag i Ivan Denisovitjs liv, Gulagarkipelagen _
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar