Sverige - skogens u-land

Ett antal av Sveriges ledande forskare dömer i dag på DN Debatt ut den svenska skogspolitiken. I Sverige tillmäts skogen nästan enbart betydelse som en odlingsyta för massaindustrin. Det finns få, om ens något, land som har en så primitiv syn på naturvård och biologisk mångfald i det här avseendet. Trots att Sverige har förbundit sig att hejda förlusten av biologisk mångfald till 2010 görs ingenting. Sverige hör också till de länder som är sämst på att skydda sina skogar, endast 5 procent av skogen utanför fjällen har något skydd, lägre än de många u-länder, mycket lägre än genomsnittet för världen där man skyddar 12 procent, för att inte tala om Costa Rica där man skyddat 25 procent! Istället har vi förvandlat större delen av våra skogar till granplanteringar som är biologiska öknar. Ofta när man pratar med vänner från inte bara andra delar av Europa, utan också från fattiga länder, så är de förvånade över vår totala likgiltighet när det gäller att skydda naturen.
Folkpartiet har länge varit det parti som varit mest engagerat i att göra något åt det här. Tyvärr så har vi fått för lite gensvar av en regering, där åtminstone ett parti är nära lierat med skogsindustrin.
Nu har man visserligen i budgeten återställt de bidrag till biologisk mångfald som man tidigare skar bort, men hotet kvarstår. Som Sverker Thorén (fp) ordf. för Gröna Liberaler säger:

Skyddet av skogen och dess biologiska mångfald har länge enbart motiverats av etiska, kulturella och vetenskapliga skäl. Nu har forskningen visat hur beroende människan är av de varor och tjänster som ekosystemen förser oss med bl a klimatreglering, produktion och nedbrytning av biologiskt material, reglering och rening av vatten, pollinering av grödor och kontroll av skadeinsekter.
Skyddet av den biologiska mångfalden har alltså blivit en överlevnadsfråga och regeringens kvarliggande förslag om neddragningar i dessa anslag 2009 och 2010 måste omprövas! Jag hoppas att dagens besked från miljöministern är början på något nytt. Insikten om att den biologiska mångfalden är bästa försäkringen för att begränsa negativa klimateffekter är en av de principer som måste styra klimat- och energipolitiken.

Se också SvD, DN