torsdag 3 januari 2008

2007 var kvinnornas år i politiken (men inte i Sverige)

Birgitta Ohlsson skriver i Aftonbladet om hur kvinnor runt om i världen flyttat fram sina positioner under 2007. Hon har gjort en 7-i-topplista på kvinnor som betytt något under året:

1. Årets På egna ben - Cristina Fernández de Kirchner
2. Årets martyr - Benazir Bhutto
3. Årets mest stabila - Angela Merkel
4. Årets rebellikon - Aung San Suu Kyi
5. Årets Snart världens mäktigaste - Hillary Clinton
6. Årets Jag lyckades nästan - Ségolène Royal
7. Årets Jag levererade - Ellen Sirleaf Johnson

Fortfarande är det så att 4 av dessa 7 har tagit över sin roll efter fäder eller makar. Den mest beundransvärda av dessa är, trots detta, Aung San Suu Kyi. Den allra mest imponerande av dessa duktiga kvinnor är ändå Angela Merkel, som kvinna, protestant och ossi tog hon över ett av världens mest gubbiga partier, det fortfarande katolskt orienterade CDU. Och sedan Europas viktigaste land. Den minst imponerande är Ségolène Royal som försökte bli president genom att vara mot de förändringar som Frankrike är i skriande behov av.

Och i Sverige händer det... inte särskilt mycket... vårt största parti fick visserligen en kvinnlig partiledare för första gången, men låt oss hoppas att Sverige inte får en kvinnlig statsminister förrän det är dags för Birgitta att ta över.

Inga kommentarer: