Bo J Theutenberg, som tydligen sysslade med krishantering under det kalla krigets dagar, rycker ut till Ulrica Schenströms försvar på SvD:s Brännpunkt. Enligt honom gick det alldeles utmärkt att sköta krishanteringen lite halvpackad på 70-talet, det vara bara att "tänd[a] alla lampor i Arvfurstens palats (så att folk ser att vi arbetar) Starta sedan flygvapnet mot sydost". Jag blir inte direkt övertygad om att det är ett optimalt sätt att sköta krishantering, vare sig då eller nu. Och alla kriser löses nog inte på bästa sätt genom att tända ljuset, låtsas jobba och start flygvapnet mot sydost. Så i framtiden hoppas jag att alla som har krisjour håller sig nyktra så att de kan fatta intellektuellt mer högstående beslut. Trots detta kan jag hålla med om hans slutsats, att ge Lars Danielsson en anständig behandling och Ulrica Schenström jobbet tillbaks. Jag är nämligen rätt övertygad om att just hon kommer att hålla sig spik nykter på jobbet framöver.
Och man kan ju förstå att Ulrica behövde en REJÄL bläcka efter att Schlingmann tvingat henne att lyssna på det här. OBS! Om du inte har extremt skum smak, eller en pervers faiblesse för DDR(*), så avhåll dig från att klicka!
(*) DDR var ett kommunistland som omringade Einstürzende Neubauten 1949-1989, och har ingenting att göra med det som vi idag förknippar med DDR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar