fredag 20 juli 2007

Är studenterna extremister?

Sakine Madon har skrivit sommarens bästa ledare i Expressen:


”Jag ska vara politisk sekreterare på Stockholms Studentkår och hälften av min tjänst kommer att bestå i att utreda studenters funktion som flexibel och prekär arbetskraft.”, skriver ingen mindre än Petter Nilsson på sin blogg.Det är nästan så att man tror att det är ett skämt. Petter är mer känd som frontfigur för ”Osynliga partiet”, gänget som i fjol kastade in stenar på centerpartiets och Ams lokaler. Petter och hans nätverk säger sig sammankoppla ”enskilda kamper för högre reallön och förbättrad livskvalitet – exempelvis maskning, arbetsvägran, skattning, piratkopiering och plankning.”Och kanske är Petters avgörande merit kopplingen till ”osäkrade studenter”, en gren av Petters stenkastarrörelse som dök upp i våras och som engagerar en handfull förvirrade studenter. De kräver föga förvånande bekostade heltidsstudier, gratis kollektivtrafik, bostäder, kurslitteratur, lokaler och subventionerat käk – kravlistan är lång...

Så är det dessa marginaliserade tomtar som ska representera folk som pluggar? Varför har en studentkår en ”politisk sekreterare” över huvud taget? Som om kåren vore ett politiskt parti. Och det är förmodligen just vad de försöker att vara.Skillnaden är att de leker språkrör åt tusentals studenter som inte delar deras politiska idéer. Studenter som sköter sitt, tar sina kurser, extrajobbar och som har siktet inställt på arbetsmarknaden – medborgare som i all evighet kommer att betala för att bortskämda gaphalsar ska få leka klasskamp."



Petter Nilsson, politisk sekreterare vid Stockholms Universitet

Inga kommentarer: