Från KD till SD

Under de senaste dagarna har det kommit flera opinionsundersökningar (se SvD, DN, TV8) som visat att Sverigedemokraterna tagit över en stor del av kristdemokraternas väljare. Enstaka opinionsundersökningar är inte så mycket att fästa sig vid, om det inte vore så att det här är en trend som hållit i sig ett bra tag. Redan i valet i höstas kunde vi se hur många väljare strömmade från KD till SD, något som också KD själva hade som en av huvudförklaringarna till sittt valnederlag i sin valanalys. Man såg t.ex. att SD till stor del kopierat KD:s politik.

Det verkar som att det finns en grupp väljare med antiliberala, värdekonservativa, främlingsfientliga och antietablisemangsåsikter som Ny Demokrati lyckades fånga 1991, och som sedan gick till KD under Alf Svenssons tid. Nu är det Sverigedemokraterna som är mest lyhörda för den här gruppens känsla av att inte vara lyssnade på. Om ingen förändräning sker kommer vi troligen i nästa val få se KD ersättas i riksdagen av SD.
Det här är problematiskt ur flera aspekter. Trots KD:s klart antiliberala åsikter vad gäller t.ex. kvinnors rättigheter och synen på homosexualitet, så har man ändå ingått i ett humanistiskt block i riksdagen, tillsammans med Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänstern, som har kämpat för bl.a. en human flyktingpolitik och en anständig u-hjälp.
Samtidigt har man tonat ner sina mest extrema åsikter när det gäller bl.a. abort, jämställdhet och homosexualitet, i ett försök att bli ett etablerat borgerligt parti, som kan ingå i en regering som innehåller Folkpartiet.
Fortfarande har KD, liksom SD och tidigare Ny Demokrati, inget som helst stöd i det intellektuella och kulturella ”etablisemanget”, journalister, författare och kulturpersoner.För, SD, som inte behöver anpassa sig efter andra är det hela ganska lätt. Man behöver bara vara lite tydligare än KD när det gäller t.ex. synen på abort och homosexualitet och krydda det med en dos patriotism och två doser främlingsfientlighet, så tar men hand om denna väljargrupp. Frågan är vad KD själva ska göra. I senaste valet försökte man med billig populism (sänkt bensinskatt...) utan framgång. Om man ska börja konkurrera med SD om de enda väljare som man kan tänkas nå genom att bli tydligare intolerant, så blir det svårt att sitta kvar i regeringen. Hur stor risken är att man i ren desperation överger sina några av sina kristna grundvalar och börjar flirta med främlingsfientliga opinioner är svårt att säga, det beror nog på hur stark den ideoligiska kärnan är i partiet.